Back to basics

Tjeckiska gripen genomförande baltisk incidentberedskap. Foto från tjeckiska försvarsministeriet

Varför sådan skillnad i beredskap?

I SvD har man under månadsskiftet kunnat läsa reportage om NATOs baltiska incidentberedskap och hur Frankrike nu avlöser Danmark som ansvarig för denna i rollen att hålla dygnet runt-beredskap (H24) med 2 stridsflygplan. Sedan den ”ryska påsken” har motiverade jämförelser gjorts mellan den svenska incidentberedskapen och dess ”kontorstider” och grannländernas dygnet-runtberedskap? Frågan alla skattebetalare ställer sig är varför kan man inte för dryga 40 mdr kr i försvarsanslag få en nationell incidentberedskap dygnet runt?

Frågan är som sagt välmotiverad. Danmark håller till exempel både H24 på hemmaplan, liksom i Baltikum. Tjeckien med sina 14 st JAS 39 höll härom året H24 både i Tjeckien och Baltikum samt genomförde normal verksamhet på hemmaplan. Varför klarar inte Försvarsmakten samma sak?

J K Nilsson har på sin blogg Väpnaren liksom på Newsmill föredömligt tagit upp resursfrågan där Flygvapnet sedan nyår deltagit ett antal krävande övningar vilket skapat en ledighetsskuld hos personalen. Värt att notera är dock att detta inlägg skapades innan Försvarsmaktens insatschef Anders Silwer avslöjade att svensk jaktincidentberedskap endast finns tillgänglig ca 60 timmar per vecka.

Huvudorsaken till att jaktincidentberedskap inte finns tillgänglig dygnet runt är ekonomisk. Som SvD skriver har Frankrike under de fyra månaderna ett detachement i Litauen på 87 personer för att upprätthålla den baltiska incidentberedskapen H24. Sannolikt hamnar Sverige på en liknande nivå när det gäller att delta i flygövningen på Island som från början skulle vara att upprätthålla en motsvarande isländsk incidentberedskap. På hemmaplan krävs dock inte fullt så mycket personal då vissa funktioner delas med andra intressenter. Det är ändå ett stort antal personer som ska ha ersättning för obekväm arbetstid, övertid och liknande för att hålla igång en incidentberedskap dygnet runt. För att hålla någon form av uthållighet krävs minst två-skift, men helst mer. Det kommer att i anspråkstaga en betydligt större andel personal än vad normal övningsverksamhet har råd att avvara och vad den personalram Försvarsmakten är ålagd medger. Det blir en tuff nöt att knäcka för Försvarsmakten att lösa en kraftigt utökad beredskap inom ram och fortfarande innehålla de statliga arbetstidsavtalen, även om man skulle bortse från den rent ekonomiska aspekten och sannolikt behöver man här omförhandla personalramarna gentemot Försvarsdepartementet. För detta lär dock finnas i alla fall allmänhetens stöd. Annars blir det till att prioritera – ska vi ha ett flygvapen som är övat för att verka i strid eller ska vi ha ett flygvapen som håller incidentberedskap? Att mäkta med båda blir svårt under rådande förhållanden.

Nästa nöt att knäcka kan te sig absurd, men utgör likväl ett kraftigt hinder för en H24-beredskap så länge som man inte deklarerar krigstillstånd. Så gott som alla militära flygplatser dras idag med kraftiga begränsningar avseende miljökoncessionerna. T ex har man i Linköping inte tillstånd att flyga militärt på helgerna vilket är en bidragande anledning till att uppvisningsgruppen Team 60 har stått på backen de senaste åren. På andra militära flygplatser kan koncessioner skrivna under den strategiska time-outen göra att man inte alls får flyga nattetid eller att det inte spelar någon roll om det är militär verksamhet eller den civila flygklubben som förbrukar det enstaka antal rörelser som får genomföras kvälls- och nattetid per månad för att inte störa lokalbefolkningen.

Visst kan man tänka sig att någon gång bryta mot koncessionen, men för att en jaktincidentberedskap ska vara meningsfull måste man kunna visa närvaro med viss regelbundenhet. Har man inte kunnat bryta mot koncessionerna vid t ex flygvapenövningarna eller beredskapsövningen Dagny II, lär det bli svårsmält vid H24-beredskap. Här är det regeringen som sitter på beslutsrätten, så om regeringen verkligen vill ha en heltäckande jaktincidentberedskap är det några beslut bort efter lämplig propå.

Fransk Mirage 2000 och svensk JAS 39C är samtidigt framme och identifierar ryskt signalspaningsflygplan IL-20 (samma typ som härom veckan enligt media flög mellan Öland och Gotland). Lägg märke till att det franska flygplanet bär jaktrobotar. Bild via Oplatsen och franska försvarsministeriet



I SvD kan man idag också läsa om att svensk jaktincidentberedskap ej är beväpnad med jaktrobotar, vilket även det saknar motsvarighet i närområdet. Det är till och med inte ovanligt att svenska flygplan övar tillsammans med den norska incidentberedskapen som då uppträder med skarp last. Från svenskt håll motiveras detta ofta med att man vill ha ytterligare ett steg i hottrappan och att man kan hänga robot för att visa att det börjar bli allvar – ett steg som andra länder inte verkar anse sig ha tid med. Ett lika stort skäl för Sverige är dock ekonomin. Liksom övriga komponenter på ett stridsflygplan har vapnen en begränsad livslängd efter vilka de måste bytas ut eller i vapnens fall förstöras, t ex genom övningsskjutning. När det gäller jaktrobotar handlar det sannolikt om något hundratal timmar. Detta bidrar dock till en kraftigt ökad ekonomisk kostnad för Försvarsmakten, såväl för vapeninköp som för förbrukning av roboten.

Svenska JAS 39C ur incidentberedskapen identifierar ryskt flygplan. Foto via den ryske piloten


En splittrad treenighet

Att nu få till en H24-jaktincidentberedskap är sannolikt det minsta man kan göra för att lugna opinionen, men det kommer att kosta. Situationen efter den ryska påsken är kritisk. Denna händelse var sannolikt vad som slog spiken i kistan för treenigheten allmänheten – Försvarsmakten – politisk nivå. För en fungerande försvarsförmåga krävs det att denna treenighet är sluten och min uppfattning är att man hittills i debatten gravt underskattat vad det innebär att den sönderslagits. Sedan ett antal år har en spricka uppstått mellan Försvarsmakten och den politiska nivån. Redan i och med den neddragna och därefter avskaffade värnplikten samt försvarets ominriktning till internationella insatser har sprickan mellan allmänheten och Försvarsmakten vidgats och folkförankringen har till stor del förlorats. I och med ryska påsken har det även uppstått en spricka mellan allmänheten och den politiska nivån i försvarsfrågorna sedan den bild som målats upp av det nya försvaret som framgångsrikt och insatsberett visat sig vara falsk.

Om allmänhetens har lågt förtroende för Försvarsmakten kommer försvaret snabbt att vittra sönder då rekryteringen inte kommer att fungera och även den dagliga verksamheten ifrågasättas, vilket vi ser många exempel på idag. Har man heller inget förtroende för den politiska nivån blir det en fara för det demokratiska samhället i längden. Har Försvarsmakten och den politiska nivån lågt förtroende för varandra såsom fallet är nu hämmar det all verksamhet och vi får ett skyttegravskrig som tar upp allt större tid och resurser istället för att se till att leverera det allmänheten förväntar sig, antingen som en direkt förväntan eller implicit som i fallet med ryska påsken.

Vad finns då att göra för att råda bot? Som allt förtroendeskapande arbete finns det ingen quick-fix utan det är en lång process. Såväl Försvarsmakten som politisk nivå är att lasta då man förmedlat förväntningar och byggt bilder av saker som inte finns. Ska man nu råda bot på det hela och försöka återbygga treenigheten handlar det inte om att påverka allmänheten att tro rätt, utan att leverera vad allmänheten förväntar sig, varvid SOM-institutets senaste undersökning kan vara en inledande hjälp. Viktigast är att göra rätt saker, det är lika viktigt att det syns synas att man gör rätt saker. Receptet på återknyta treenigheten har Försvarsmakten faktiskt redan identifierat sedan några år tillbaka i form av devisen ”vi syns, vi verkar, vi respekteras”, men helt misslyckats att omsätta till verklighet.

Marginaleffekten inom försvarsbudgeten är mycket stor. Det är därför Försvarsmakten inte har råd att upprätthålla den av allmänheten efterfrågade H24-beredskapen, trots att det egentligen är kaffepengar det handlar om. Den nyss genomförda flygvapenövningen som är den mest kvalificerade övningen för nationell försvarsförmåga på ett drygt decennium, kostade långt mindre än 10 miljoner kr och höjde Flygvapnets förmåga markant. Motsvarande gäller även för liknande övningar för Armén och Marinen. I en försvarsbudget på drygt 40 mdr kr är det här kaffepengar. Likväl är det denna kärnverksamhet man inte har råd med därmed inte heller att göra Försvarsmaktens viktigaste säkerhetspolitiska uppgift i fredstid heltäckande – jaktincidentberedskapen.

Robot 98 IRIS-T hängs på JAS 39 under Flygvapenövning 2013. Foto via Försvarsmakten


Back to basics

Lösningen för att börja återuppbygga treenigheten är att gå ”back-to-basics”. Vad är väsentligt i Försvarsmakten? Vad skapar reell försvarsförmåga och vad är bara snygga kulisser? Det är incidentberedskapsverksamhet och kvalificerade övningar där Försvarsmakten syns och en trovärdig öppenhet om dessa som bygger en folkförankring där allmänheten förstår vad dess skattepengar levererar i form av försvarsförmåga. Att nå dit kommer att kosta pengar, men glädjande nog verkar här marginaleffekten åt rätt håll – om man förmår att prioritera kärnverksamheten.


SvD ledarsida konstaterar korrekt att en stats simulerade anfall på en annan inte är långt ifrån ett skarpt anfall. 

Läs gärna även tidigare ÖB Bengt Gustafsson på Newsmill där han levererar en veritabel bredsida mot den rådande försvarspolitiken och det påstått här-och-nu insatsberedda försvaret.

21 kommentarer:

Magnus Redin sa...
2 maj 2013 kl. 10:21  

Jag fortsätter hålla på att det behövs en budgethöjning på ca 10% så beslutad organisation och lite till kan uppnås. Tydligen behövs det mer "lite till" än vad jag kunde förställa mig, jag hade före den här debatten ingen aning om att incidentberedskapen till stora delar var nedlagd.

Att flyga med skarpa robotar borde underlättas av valet av en jaktrobot som korträckviddsluftvärn. Flyg upp säg 50% av den luftburna livslängden med utsatthet för vibrationer osv och lägg dem sedan i luftvärnsförråden. Skulle vi även skaffa Nasams 2 luftvärn kan vi även flyga mycket med en äldre radarrobot.

Att ordna nya koncessioner borde bli olidligt långdraget med nuvarande extrema revirvaktande mellan myndigheterna. Jag jämför med boverkets och naturvårdsverkets totalvägran att arbeta fram en gemensam åsikt om fåtaliga bullerstörningar per dygn vid Saabfältet i Linköping. Det är så segt att jag undrar om lösningen är att börja slå ihop lagstiftning eller myndigheter så vi får färre konkurrerande stuprör.

Hur är de nuvarande begränsningarna för de aktuella militära och civila flygfälten?

Om man roar sig med att låtsas att det finns gott om pengar för att lösa konflikterna mellan beredskap och bullerstörningar tror jag att de två bästa investeringarna vore en ny öst-väst bana på Visby flygplats som gör att militärt flyg kan starta över Östersjön eller över inland med färre boende och att Arlanda som har ett stort hänsynsområde i samband med en fjärde bana tar över Ärnas funktion. Arlanda är f.ö. mycket viktigare än Ärna då det är vår enda flygplats som har kapacitet att ta emot massiva mängder flygburet militärt stöd.



Bygdemajoren sa...
2 maj 2013 kl. 10:29  

Väl skrivet som alltid!

Tycker också att Trident, i en tidigare tråd, har förtjänster i sin sammanfattning av det interna läget i FM och jag tar mig därför friheten att citera hans kommentar här i sin helhet.

"Anledningen till att vi inte får mer för våra 43 miljarder är att:

- det ALDRIG utkrävs något ansvar (såvida inte det rör enskild tjänsteman som fått en hundring för mycket traktamente....)

- karriär gör man genom att komma med en ny idé som är politiskt korrekt, något ansvar för konsekvenserna utkrävs som bekant inte...

- Powerpoint (all sk*t går att sälja med en flashig presentation och ett välsmort munläder, och ALLT fungerar i powerpoint)

- Avsaknaden av kunskap om hur gediget stabsarbete bedrivs, speciellt på högre ledningsnivåer.

- PRIO (vänta bara tills införande 5/6 när vi ska leka affär i megaformat med FMV)

- Övertro på tekniska nymodigheter och ett gigantiskt komplex som gör att vi alltid ska leda utvecklingen inte köpa färdiga system - hela ledningsystemträsket är ett exempel på detta där vi för fullt håller på att förverkliga NBF...)

- Administration har blivit en kärnverksamhet, det ska lekas affär högt och lågt, ackrediteringsprocesser som är så komplexa att det måste till horder av konsulter för att ordna till pappersexercisen.

- personalens kompetens räknas inte i ekonomiska termer och investeringar ses som förbrukade pengar. Sätter man en prislapp på den kompetens som flytt FM de senaste åren så talar vi säkert om tiotals miljarder.

- OPS - offentlig privat samverkan. Hela idén andas hål i huvudet, eller är det smart att köpa flygunderhåll av SAAB med konsekvensen att FM dräneras på flygtekniker som istället drar på sig SAAB-overallen och kostar dubbel timpeng mot när de var anställda i FM. En flygmekaniker tar om jag inte minns helt fel fyra-fem år att utbilda...


Det går säkert att hitta fler förklaringar, men ska man komma till botten med problemet skulle steg ett vara att ändra lagstiftningen så att det gicka tt utkräva personligt ansvar av chefer på högre nivåer - och därtill hörande degradering. Den general som godkänner något så undermåligt som exempelvis det nya personalförsörjningssystemet borde även kunna stå till svars för detta!"

Anonym sa...
2 maj 2013 kl. 11:48  

Inventera högkvarteret. Bestäm vilka 200 högre officerare som gör de minst viktiga arbetena. Major och uppåt. Avskeda pga arbetsbrist. Då har FM löneutrymmet för de 87 personer x2 som wiseman skriver i inlägget. Detta kommer naturligtvis inte att ske då ALLA uppgifter ses som viktiga??

Unknown sa...
2 maj 2013 kl. 13:48  

@Musslan

Räcker det inte med att sparka 50 i HKV för att skapa det eftersökta löneutrymmet?

Bygdemajoren sa...
2 maj 2013 kl. 16:00  

Staffan!

Detta hade nog räckt om det varit 2x87 man i armén.

Nu är det ju FV det är fråga om, så det krävs snarare en minskning med uppåt 300 i HKV.

;-)

Anonym sa...
2 maj 2013 kl. 16:52  

Till Tridents sammanfattning kan man också lägga till:

- den interna kulturen ”med ett säkert uppträdande kan man dölja oceaner av okunskap

- den interna kulturen ”när ett (felaktigt) beslut är taget bibehåll prestigen genom att undvika att ta till sig ny information och kunskap

- en lång lista av bortkastade investeringar (här uppmanar jag alla att bidra och även sätta prislappar på raderna där så är möjligt, och även rätta mig om jag har fel):

PBV 401 (?? mkr, levde inte upp till förväntningar, kort livscykel, hög avvecklingskostnad),
PBV 501 (?? mkr, förutom som PBV 401 även stora säkerhetsmässiga problem),
Ugglan (~1 000(?) mkr, logistiken obefintlig i början och sen för klumpig, systemeffektiviteten låg),
SSG 120 (~500(?) mkr, bara utveckling, aldrig beställning och flera dåliga beslut på vägen),
SEP (~500 mkr, utvecklingspengar i sjön),
Krv Visby (?? mkr, enorma förseningar, felaktig kravspec),
CIG 790 (?? mkr, avvecklad vid leverans p.g.a. politiska beslut om neddragningar),
RBS23 (~3 000(?) mkr, aldrig förbandssatt och operativ).
SIRIUS (~2 000(?) mkr, föregångare till PRIO som lades ner pga informationssäkerhetsproblem)
NBF (~5 000(?) mkr, teknik för kommunikation och informationssäkerhet inte mogen för ambitionerna)
Skrotningen av invasionsförsvaret (~50 000(?) mkr, avvecklings- och skrotningskostnader av mtrl i mobförråd som belastat materielbudgeten under ca 10-15 år)

Bygdemajoren sa...
2 maj 2013 kl. 17:16  

Wiseman!

Ser att du lagt upp en "Bagdad-Bob-blogg" i högerspalten under bloggar du läser.

Där står att läsa:
"den nya personalförsörjningen som bygger på heltidsanställda och tidvis anställda soldater"

Suck! (som Teaterdirektören nog skulle ha uttryckt det)

Samt:
"cirka 20 procent av soldaterna i dagsläget lämnar sin tjänst i förtid"

Hur kan man komma fram till denna siffra när vi inte ens haft systemet i "en full soldatanställningsperiod" dvs 8 år?

Wiseman sa...
2 maj 2013 kl. 17:21  

Bygdemajoren,

Alla bäckar små i informationsflödet…

Som även Teaterdirektören nyss påpekade i annan tråd så är ju detta ett olyckligt men tydligt tecken på hur insatt man är i Försvarsutskottet och på det måste det bli bättring.

Anonym sa...
2 maj 2013 kl. 18:41  

@ herr Wiseman.

Allt det du skriver om är väl ingenting nytt? De låga kraven som regeringen ställer och de omsatta till beredskap, som FM upprätthåller är väl inget okänt?
Här verkar dessutom regering och FM vara överens.

Problemen verkar mer vara av typen ”det hade jag ingen aning om”!
Nu skall politikerna försöka förklara detta för sina väljare och då blir det genast svårt.

Diverse slogans som här och nu, gripbart och flexibelt m.m. ekar tomt och innehållslöst.

Allt eftersom verkligheten avslöjas så försöker de inblandade att slå ifrån sig.

Dessutom kommer lite av det jag fått höra inom skål och vägg tidigare fram i ljuset.
Flera av våra grannar hyser oro över tillståndet i vårt försvar.

Från att ha varit mer skämtsamt är det nu mer allvarligare frågor man ställer.

Scen.
Några militärer från olika länder sitter i baren.
En av de utländska officerarna vänder sig mot sin svenska kollega och frågar.

”Hur tycker du att det går för mr Dover”?
”Herr Dover?”, svarar svensken förvånat.
”Ja, er nye försvarsminister?, fortsätter frågeställaren.
”Åh, han heter Tolgfors, svarar den blåögde.
Samtalet avslutades och när svensken gick därifrån hörde han skrattsalvorna mullra från baren.

Nästa morgon tog han upp frågan med en av sin äldre kollegor.
Svaret var att herr Dover heter Ben i förnamn. Mister Ben Dover!
Av vanligtvis välunderrättade källor så ska namnet nu övertagits av vår utrikesminister.

Vad vår nuvarande FÖmin kallas för kan jag ej återge här. Jag kan dock konstatera att många länder inte riktigt har samma uppfattning i genderfrågorna som vi.

FM har under årtionden erhållit det ena tokbeslutet efter det andra och försökt att på bästa sätt omsätta det till en verklighet som man kan förhålla sig till.

Resultaten av de förväntade besluten har ofta varit nedslående. Detta har man inom FM ibland valt att mörka på grund av den egna karriären eller för att ej visa sitt misslyckande.
Man har ibland gått med på investeringar som man inte haft ekonomisk täckning och när det är dags att betala kommer beskedet ”tas inom budgetram” som en total överraskning.
Man har ibland avstått från investeringar som man vet blir nödvändiga inom en snar framtid.
Måste inköpas och tas inom budget!
Allt detta tar bort resurser från annan verksamhet.
Inom FM har man då valt att ta bort sådant som inte syns direkt.
Logistik, vård, underhåll, övning, träning, allt som gått att ta ned till en kritisk nivå utan att det syns just nu. Mycket av detta är oerhört dyrt att snabbt ta igen. En del går inte att ta igen utan år av förberedelser och budgettillskott. På vissa befattningar är vi nere på individer som kan räknas i ental. Deras ersättare behöver 10+ år för att utbildas. Någon sådan PRIOrad finns inte.
Utsätts systemet för minsta lilla störning rasar allt som ett korthus. Den omtalade systemkollapsen infinner sig.

Vi har inte långt kvar till dess!

Jag har aldrig upplevt att någon bakom eller på scenen eller att någon i salongen skulle ha upplevt att våra kulisser var någonting annat än kulisser!
Inte heller har jag upplevt att något av alla de dödsfall som förekommit på vår scen skulle ha gjort att någon ringt polis eller ambulans.
Är det så att det endast är här på teatern vi kan se det uppenbara och skilja på dikt och verklighet?

Trippelsuck!


Teaterdirektören.

Wiseman sa...
2 maj 2013 kl. 19:20  

Bäste teaterdirektör,

För alltför många läsare av bloggen är en gammal känd pjäs i ny uppsättning. Man måste dock fortsätta att spotta på stenen för vid varje ny uppsättning är det i alla fall några nya ansikten i publiken.

För övrigt väntar jag fortfarande spänt på att teaterdirektören anmäler sig på Twitter så att fler får möjlighet att minuttaktiskt ta del av läget på teatern.

uppgiven sa...
2 maj 2013 kl. 19:58  

Positivt i mörkret är dock att man nu igen planerar för mobilisering. Detta bara några år efter att dåvarande förbandschefen stod på kvartalsgenomgång och deklarerade att "begrepp som mobilisering finns inte längre" i samband med att värnplikten lades vilande...

Skrämmande är dock att i mallen för mob-kort så står det på flera ställen "Beställs i PRIO". Jag undrar just hur den mobiliseringen ska gå till, när förnödenheter då ska beställas i PRIO... kanske därför som vi har förbanden i R30?

Wiseman sa...
2 maj 2013 kl. 20:14  

Uppgiven,

Tanken har slagit även mig.

Malin sa...
2 maj 2013 kl. 22:09  

Uppgiven.
Vad blir innebörden av ordet mobilisering i den nya orgen och vad händer då det beslutats om mobilisering?

Gustav sa...
2 maj 2013 kl. 22:16  

@ FM Ing

Det är ganska meningslöst att lista alla FM:s och FMV:s misslyckade investeringar/försök till rationaliseringar eftersom man garanterat kommer att göra om samma misstag igen

Varken FM eller FMV gör några utvärderingar av sina investeringar/försök till rationaliseringar

Som exempel kan vi ju ta den Materielförsörjningsstrategi (MFS) vi har - som skulle spara en massa pengar genom att vi skulle ha följande prioriteringsordning vid anskaffning av nya materielsystem:
1. Återanvänd befintlig materiel (GFE)
2. Anskaffa i Internationell samverkan
3. Köp "hyllvaror
4. Utveckla nytt

När nu FOI skulle försöka utvärdera om MFS varit framgångsrik kom man fram till (i stort) att FMV missat en detalj i tillämpningen av MFS

MFS stipulerar att alternativen vid en anskaffning (pkt 1-4) skall utvärderas på basis av Livscykelkostnad

Tyvärr har de jämförbara kalkylmodeller som krävs för detta inte funnits - så FOI konstaterar helt kort att MFS inte tillämpats på det sätt det var tänkt...

Detta ger ju också att vi inte heller vet om den prioriteringsordning MFS slagit fast (1-4) är rätt eller har sparat pengar - fast å andra sidan så vet vi ju inte heller om den KOSTAT MER pengar...

Men vi har ju bara haft den sedan mitten av 00-talet så

Typiskt FM och FMV - genomför förändringar - helst stora sådana - och många - samtidigt

Och gör sedan nya - utan att utvärdera vad de tidigare ledde till...

Anonym sa...
2 maj 2013 kl. 22:47  

Wisemans: ett bra inlägg som vanligt. Delar dock inte din uppfattning att det skulle vara svårt att hålla H 24. Inledningsvis för står jag inte varför det skulle behövas tvåskift. Det flesta länder har ett system där man jobbar ett eller två dygn i incidentberedskapen. Det är ju inte så att man flyger hela tiden. Under ett normalt dygn flyger incidentroten 1-2 gånger. Håller med om att miljötillstånden på en del ställe är helt upp åt väggarna men det finns möjligheter att basera och välja tid för träningsstarter. Ser man till Tjeckien och Ungern så håller de en betydligt högre beredskap med betydligt mindre resurser. Även om försvaret behöver en större budget anser jag att det i detta fall är en prioriterings sak inom försvaret. Upplever att man i detta fallet ser problem när lösningarna finns.
Med vänlig hälsning,
Nidas

Unknown sa...
2 maj 2013 kl. 23:00  

En mycket klok man jag kände för länge sen sa något riktigt klokt:
Det första en angripare gör är inte att sända in soldater, utan man börjar med och sända in profeter.
När det gäller WW2, var det ganska uppenbart. Tyskland hade sympatisörer i nästan alla länder som berördes.
Vad man måste börja med är försvarsviljan. Där har politikerna ett ansvar. Patriotism får aldrig bli ett fult ord.
Tack för vad ni från FM skriver. Ger en bra bild istället för den som kommer från media. Oftast kommer det ingenting. Hoppas att förvarsdebatten håller i sig. Annars får vi be Putin att låta ryssen flyga över taket på riksdagshuset.

Farbveckan -86 sa...
2 maj 2013 kl. 23:03  

@Uppgiven och Wiseman

Ni är långt ifrån ensamma i er undran.

Bygdemajoren sa...
3 maj 2013 kl. 02:20  

FM Ing

Karlsborgs fästning (hopplöst omodern när den stod klar)
Regalskeppet Wasa (1600-talets eget PRIO-projekt)
Mulitspektral vattendimma (skulle sitta på allt och alla)
Bikupan (skickade vidare räkningar för eget toalettpapper och egna taxiresor till FM)


uppgiven sa...
3 maj 2013 kl. 06:34  

@Malin

Innebörd?
Samma som den alltid varit, nämligen att krigsförbanden ska ställas på krigsfot med samtlig personal och materiel enligt fastställda p- och u-listor.

Vad som händer?
Ja, det är liksom det vi undrar...

Unknown sa...
3 maj 2013 kl. 09:00  

@ Nidas
Det krävs en viss redundans i incidentberedskapen. Förutom att arbetsbelastningen kan vara ojämn, blir beredskapen beroende av nyckelpersoner. Det kan exempelvis räcka med att en mekaniker blir sjuk för att hela incidentberedskapen ska bli lidande.

Självklart skulle det absolut bästa vara om försvaret själva kan klara en incidentberedskap men vi måste kanske hitta nya lösningar? Skulle det exempelvis fungera att förlägga incidentberedskapen på en större flygplats (e.g. Landvetter eller Arlanda)? Flyplatserna har redan flygledare samt räddningstjänst.

Magnus Redin sa...
3 maj 2013 kl. 10:37  

Den typ av tjänst som behövs för att hålla incidentberedskap borde vara jämförbar med de långa pass som läkare har för att vara redo att snabbt ta sig an glest förekommande akutfall.

Sedan skulle jag rekommendera en titt på 3-3 systemet för tjänstgöring som i korthet är att man smetar ut ledigheter jämt över året och rullande har tre dagars arbete och tre dagars ledighet.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade