Gästinlägg: Utkräv ansvar för träningsresultat


Försvarsmakten har genom åren provat diverse olika modeller för att få sin personal att genomföra fysisk träning där spannet har varit allt mellan krav (låga sådana) till nuvarande modell där det handlar om att personalen ska idrotta ett visst antal timmar i veckan. Faktum kvarstår att fysisk förmåga i de allra flesta befattningar är en förutsättning för att kunna lösa sin uppgift skarpt. Även om man ska lösa en stabsuppgift som till största delen innebär ett mer orörligt arbete, ger en högre fysisk förmåga en högre grad av uthållighet och mental skärpa. För Försvarsmaktens mer fysiskt krävande befattningar finns särskilda fysiska krav som årligen testas, men för en stor del av personalen ser man mellan fingrarna med den fysiska standarden. Det rimmar mycket illa med kraven på ett ständigt tillgängligt och insatsberett försvar, när stora delar av personalen endast testas mot fysiska krav vid antagning eller inför utlandstjänst.

Wiseman


–––––––––––––––––––––––––––––––––


Utkräv ansvar för träningsresultat


Nya siffror från amerikanska försvaret skrämmer. I rapporten "Too Fat to Fight" kallas övervikt och fetma för hot mot den nationella säkerheten. Nästan 63 procent av personalen i flottan är överviktig. I armén ligger siffran på 61 procent. Flygvapnet ligger strax under, och marinkåren visar bäst viktläge på 55 procents övervikt. Dessutom är hela 27 procent av ungdomarna i värvningsbar ålder för feta för att kunna påbörja militär utbildning. Väl över hälften av personalen i samtliga amerikanska försvarsgrenar är alltså överviktig. Vi har inte problemet i Sverige i samma utsträckning, även om hela 27 procent av avhoppen från GMU beror på att rekryten inte orkar med tjänsten.

Ett vanligt argument för att ansvarsbefria lägre chefer är att de anställda soldaterna själva kan ta ansvar för sin fysik. Och visst kan många det. Men om alla anställda soldater per automatik skulle ta ansvar för sin träning, skulle knappast den ytterst stridsvana amerikanska försvarsmakten ha viktproblem. Och vikten av att hålla sig i fysisk form gäller, tvärtemot vad som ofta sägs, inte bara stridande personal. Sjukfrånvaro, förtidsavgångar och nedsatt arbetsförmåga följer i överviktens spår. Dessutom är en genomgående god fysik viktig för hur vi uppfattas av övriga befolkningen. Frihet är bra, men med friheten måste följas ett ansvar. Och med ansvar måste följa konsekvenser.

I Försvarsmakten ställer vi fysiska krav på vår personal. Det ska utföras arbetstest med jämna mellanrum för att säkerställa att person håller måttet. Men vad blir följden av ett uteblivet eller misslyckat test? Rör det sig inte snarare om rekommendationer i nuläget? Vad blir konsekvensen för den chef vars soldater inte når upp till godkänd fysisk nivå? Vad blir påföljden för den soldat som gång på gång underkänns? Min gissning är: Ingenting. Den direkta följden blir dock att enhetens lösande av sin uppgift blir mindre effektivt.

Vad är vägen framåt? Min personliga tro på personalhälsodagar, zumbadans och andra klämkäcka aktiviteter är begränsad. Likaså ställer jag mig skeptisk till de centrala direktiv som då och då når ut på förbanden, med det nya BRAK-konceptet som paradexempel. Centralstyrning är inte svaret. Jag tror helt enkelt på ansvar. Att ge ansvar till lägre chefer, och att utkräva ansvar av både soldater, plutonchefer och kompanichefer. Arbetstester ska genomföras, resultaten ska anslås i korridoren, och de som inte klarar kraven får helt enkelt göra om testerna. Riktad träning mot dem som har problem på ett kompani skulle också kunna ske på kvällstid av frivilliga kamrater. Och i slutändan måste vi ställa oss frågan: Kan vi verkligen ha kvar soldater (och befäl!) som inte når upp till godkänd nivå? Här måste chefen visa vägen och helt enkelt avskilja de soldater/chefer vars fysiska förmåga inte räcker till för uppgiftens lösande.

Från gruppchef till bataljonchef gäller samma sak. Vi chefer måste ta vårt ansvar. Vi måste ställa krav på våra soldater. Vi måste lägga ner omsorg på vem vi rekryterar. Vi måste skapa sådan plutonsanda att ingen accepterar att misslyckas, och att soldaterna pushar varandra. Och från högre chefer måste vi få frihet att göra detta! Men det stannar inte där. Lägre chefer måste också vara föredömen när det gäller fysiken. Det duger helt enkelt inte när chefer är otränade. Kanske leder det till en obekväm omprioritering av vardag och fritid, men är det inte en rimlig omprioritering med tanke på det förväntade föregångsmannaskapet? Det sägs att de tre timmarnas träning på arbetstid är en förmån, men i själva verket borde det vara ett ansvar, eller en plikt. Chefen är chef och därmed ansvarig - för sin egen kropp, för gruppens stridsvärde och för uppgiftens lösande.

Övervikt kanske inte är ett akut hot mot Försvarsmakten just nu, även om nästan en tredjedel av GMU-avhoppen beror på bristande fysik. Kommande soldatkullar måste dock nå upp till de krav som förr bara gällde Utlandsstyrkan. Alla ska vara tillgängliga, tränade och redo för insats. Det gäller inte minst officerarna. Redan nu får vi göra avkall på gruppernas effektivitet eftersom soldaterna inte orkar det som de måste orka, och det är inte acceptabelt. Tiden för eftertanke är nu. Eftertanken måste följas av handling.


Andreas Braw
Kadett

17 kommentarer:

Bygdemajoren sa...
9 november 2012 21:48  

Jo, lätt att ställa krav. Men att köpa in vettiga löparskor, oj vad svårt det blev då.

Kommando sa...
9 november 2012 22:19  

Håller med i sak dock anser jag att FM bör centralstyra när det ska tränas, tex varje dag mellan 0730-0900 där det inte får planeras in möten mm (och då tränar ALLA som oundgängligen inte behöver utföra annan tjänst).

Gällande krav så ser jag det som självklart kopplat till individens och förbandets förmåga att lösa uppgifter. Det är dock beklagligt att fysisk förmåga är det enda som mäts, antagligen för att det är relativt enkelt att mäta. Jag ser också att individens förmåga att lösa sina huvuduppgifter (då menar jag i strid och inte fredsadministrativa) bör kontrolleras och framför allt tränas betydligt mer. Exvis bör en officers taktiska förståelse, förmåga att föra trupp i strid, förmåga att stridsleda i komplexa, intensiva strider övas och prövas betydligt mer.

Glöm inte övriga krav på en soldat/officer utöver den viktiga fysiska förmågan!

Magnus sa...
9 november 2012 22:24  

Vid tiden för det undermåliga invasionsförsvaret hade jag en bekant som missade milen med fyra minuter. Det innebar att han inte fick gå InfOHS det året.
I dag med ett professionellt försvar har jag mycket svårt att tänka mig att anställd personal inte skulle klara motsvaranden gamla CA krav. Skulle inte FM bli bli mindre i syfte att bli vassare?
/Magnus

STAGECOACH sa...
9 november 2012 23:18  

@ Kommando: Visst, men nu är ämnet ansvar för träningsresultat.

Personligen så är jag av uppfattningen att den chef som inte klarar fyskraven kopplade till sin befattning ska skiljas från sin tjänst.

Ormtunga sa...
9 november 2012 23:29  

Jag vill inte på något sätt förringa problematiken med GMU-avhoppen, men är de verkligen en indikator på att övrig personal i organisationen inte når upp till de ställda kraven? Beskedet jag fick under senaste vändan i firman var "Klara kraven, annars blir det avsked". Och det var ett paradkompani, inte en stridande enhet: finns det en problematik med lata soldater och chefer därute som jag inte märkt av? Finns det någon annan underbyggnad för kadettens oro än avhoppen från GMU, som jag kan gissa i mycket beror på dolda skador?

laros sa...
10 november 2012 08:06  

I sak har Braw rätt!

Det går säkert att diskutera enstaka punkter i texten men då riskerar debatten att flytta fokus från kärnan i inlägget.

Jag delar din uppfattning att ökad centralstyrning inte är lösningen. Jag delar också din uppfattning att det handlar om att följa upp ställda krav och vidta åtgärder om man inte når kraven.

Tyvärr har en "låt gå"-mentalitet vuxit fram, där vi är bra på att spruta ur oss uppgifter både högt och lågt, men alltför dåliga på uppföljning och korrigering. Det gäller på en mängd områden, inte bara fysisk förmåga.

Generellt måste FM bli bättre på att följa upp de krav och uppgifter man ställer. Mäktar man inte med det så får man helt sonika minska på antalet krav. Man vet ju ändå inte om de uppfylls.

I just detta specifika fall är uppföljningen extra känslig eftersom det handlar om att påverka något som individen betraktar som sin privata sfär.

Närmaste chef måste vara beredd att ge ett bra stöd och ha tillgång till lämpliga verktyg.

... men tyvärr tenderar friskvård vara en budgetregulator...

Lars Rössle, LSS

NP sa...
10 november 2012 10:23  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Cynisk sa...
10 november 2012 10:38  

Arbetsgivaren är aningen bakbunden när det gäller att utdela påföljd för utebliven fysisk prestation.
AG kan inte sparka folk om de inte springer fälttest under 1230 tex. Och om AG börjar basera RALS och dyl efter fysisk prestation så har vi lite snabbt och snärtigt ett gäng diskrimineringsärenden på halsen och ett skevt belöningssystem.

Ansvaret bör ligga hos den enskilde och var och en måste VILJA klara kraven (helst med råge). För att komma åt de som har problem så bör det bäddas på ett bra sätt, så att det är enkelt att träna. Dels ska då träningsskor självklart tillhandahållas (vilket det numera finns möjlighet till rent juridiskt) och dels måste chefer på alla nivåer avsätta tid till det.

Sambandsadjutanten sa...
10 november 2012 11:35  

Löparskor kan man väl köpa själv.

Smörjaren sa...
10 november 2012 12:00  

Jag har uppfattningen att personal som inte uppfyller C-insats fysiska krav ska sägas upp på grund av arbetsbrist, allt enligt den personalpolitik som genomsyrar försvarsmakten. Jag anser vidare att man bör ställa ännu högre krav på OF.
Då dessa ska leda förbanden i krig- att dom sedan sitter och fiser bakom en dator på dagarna för att invänta ett kommande krig ursäktar dom inte.

SHERIFF OF THE UNIVERSE sa...
10 november 2012 13:22  

tränade varje dag under 39 års tjänstgöring
gav inga pluspoäng
alldeles för få som är intresserade av yrket
sno åt sig pengar utan att prestera verkar vara mallen

vitablixten sa...
10 november 2012 13:35  

Läget är minst lika allvarligt för officerare som för rekryter och kadetter. Krav på fysisk status har funnits länge i Försvarsmakten. Under 1980-talet hade Försvarsmakten TFG-prov. Officerare kommenderades ut för att genomföra tester. Några få kom.

Det blev inga som helst konsekvenser för de som inte deltog eller för de som deltog men inte klarade testerna. Och det är likadant idag. De sliras även vid uttagning till internationell tjänstgöring. Det finns flera exempel på officerare som tas ut till internationell tjänstgöring utan att ha klarat de fysiska testerna för att de har en efterfrågad bristkompetens. Kompetens går före fysisk status.

Den som är motiverad – tränar. Det som saknar motivation och vilja struntar i träningen. Man får höra de mest häpnadsveckande anledningarna till att inte träna, som i grunden handlar om avsaknad av motivation och/eller vilja.

Och konsekvenserna uteblir.

När man ser sig omkring under större stabsövningar som exempelvis CJSE, slås man av hur stor andel av deltagarna som faktisk är överviktiga och näppeligen skulle klara ens en kortare sträcka i stridsutrustning. Man borde inte få vara med i övningar, överhuvudtaget, om man inte klarar de fysiska grundkraven.

/Vitablixten

gruelse sa...
11 november 2012 00:46  

Om jag inte missminner mig, finns det studier som visar att i de krigsinsatser som USA har varit involverad i sedan VK2, så är de amerikanska soldaternas genomsnittliga kroppsvikt lägre efter krigsinsatsen än vad den var alldeles före soldaterna skulle börja kriga.
Undantag: den pågående Afghanistaninsatsen. Där väger soldaterna i genomsnitt mer efter än före krigsinsatsen.

Finns det någon liknande tendens för den svenska ISAF i Afghanistan?

Nicke sa...
11 november 2012 11:55  

Suck!
Jag hinner inte träna i den omfattning och på det planerade sätt som FMFysS föreskriver. Bland annat för att jag under en större del av min arbetstid befinner mig inuti ett vapensystem där möjligheterna till fys är ytterst begränsade. Tjänsten inuti detta vapensystem kan dessutom tidvis innebära stora psykiska påfrestningar.
När jag inte är inlåst i sagda vapensystem ägnar jag större delen av tiden åt att underhålla detsamma.

Eftersom husse valt att inte rekrytera och bemanna i en sådan omfattning att det ges utrymme för tre timmar fys i veckan, planerad enligt föreskrifterna, blir det oftast så att det fysas när det bär och allt som oftast i gränslandet mellan tjänst och fritid (dvs mellan 1545 och 1745).

Alldeles oavsett detta har jag inga problem som helst att lösa min tjänst. Jag har dessutom rökdykning som tillikatjänst och för er som inte provat det kan jag berätta att mycket jobbigare än så kan inte 45 minuter tillbringas i vår försvarsmakt.

Är det inte något som är fundamentalt fel när man å ena sidan säger att vårt fyssystem har havererat på grund av låg måluppfyllnad samtidigt som individer som inte uppfyller målen (och inte heller presterar mer än medelmåttigt på multitest och 3km löpning) innehar några av försvarsmaktens psykiskt och fysiskt mest krävande tjänster?

Wiseman sa...
11 november 2012 11:57  

Nicke:

:)

Jocke sa...
13 november 2012 22:55  

Nicke:

Kan inte säga annat än "hatten av".
Sitter i precis samma sits. Testerna är ju inga problem men FmFysS blir ändå ej godkänt pga för litet fystidsuttag. Oftast blir det fritiden som viks åt träningen.

Statistiken visade på mitt förband visade att 75% av personalen bommande FmFysS tidsuttag, där med per definition ej godkända. Troligen pga exakt de hinder du beskriver.

På en vanlig 10-dagars övning ryker 140 timmar (som ej inbjuder till Fys) som måste kompenseras ut i ledighet. Väl tillbaka på förbandet är det ofta en veckas pyssel för att lappa och laga innan det är dags för nästa sväng.

De höga antalet i"cke godkända" vittnar inte om lat personal, snarare ett systemfel i hur fysen skall utföras och när.

/Jocke

kkjolu sa...
14 november 2012 09:38  

De flesta (även överviktiga) förefaller acceptera kravet på fysisk förmåga. Problemet är att komma till verkställighet. De som är motiverade tränar oavsett de yttre förhållandena; arbetstid, fria skor etc. Det gäller således att motivera. Förenklat piska och morot. Morötter är det ont om, åtminstone från högre nivå. För en del verkar dock känslan av att hålla sig i form vara tillräckligt. För övriga återstår då piskan, t.ex. i form av omplacering om man inte uppfyller tjänstens krav. Men den piskan är svår att svinga då högre chefer, som inte själva uppfyller kraven, motsätter sig sådana åtgärder.
Kortfattat: trappan ska städas uppifrån!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade