Strategiska realiteter – Del 4, Sveriges säkerhetspolitiska situation i förhållande till Ryssland

I tidigare delar av "Strategiska Realiteter" har avhandlats den ryska statens ekonomiska situation, Rysslands strategi för Arktisområdet och den ryska nationella säkerhetsstrategin och militärdoktrinen. Det här inlägget kommer att avhandla hur innehållet i de tidigare inläggen påverkar den svenska säkerhetspolitiska situationen.


En aspekt som gärna framhålls på WW är att vi i Sverige inte har lyxen av att välja vårt geografiska läge. Utifrån det geografiska läget följer sedan vilken säkerhetspolitisk situation man har att förhålla sig till.

Som omtalades i del 1 och del 2 ses utvinning av råvaruresurser i Arktis, framförallt olja och gas, som den enda acceptabla lösningen för att bibehålla rysk ekonomisk tillväxt och för att ha en möjlighet att trygga det framtida ryska samhället. Av den anledningen kan man miljöminister Lena Eks uttalande i Ekots lördagsintervju som en smula naivt (se även Försvar och Säkerhet). Ett stopp för råvaruutvinning i Arktis skulle inom ett drygt decennium innebära den ryska statens undergång och dessförinnan Vladimir Putins. Så gott som hela den ryska ekonomiska återhämtningen som genomförts under 00-talet är spårbar till just energiexporten och många är de som omtalar att en hel del av dessa pengar hamnat i händerna på den styrande eliten. Den kände Putinmotståndaren Alexander Navalny, i väst ofta framställd som liberal men i själva verket rysk nationalist, drar paralleller mellan Putin och Gaddafis hanterande av oljerikedomar.

För svensk del innebär den ryska ekonomin ett säkerhetspolitiskt bekymmer. Stora delar av den ryska olje- och gasexporten går genom Östersjön och den förstnämnda därmed även genom Öresund. Följaktligen är det därmed också en icke-oansenlig del av den ryska bruttonationalprodukten som passerar förbi med påföljande ryskt intresse. Under konstruktionen av Nord Stream uttalades till exempel från ryskt håll att huvuduppgiften för Östersjöflottan framöver skulle vara skydd av energitransporterna.

Då Arktisregionen utgör en av Rysslands högsta prioriteringar stöps delar av de ryska väpnade styrkorna om för att bättre kunna verka i detta operationsområde. Som tidigare omtalat byggs de nya Mistralfartygen med en högre isklassning för att kunna verka i arktiska vatten och sedan i somras pågår arbetet med att upprätta minst två arktiska armébrigader med särskild utrustning och utbildning. Det har också skett en ökad resursprioritering av de förband och baser som tillhör den arktiska operationsriktningen, främst Norra Flottan och Östersjönflottan som har sina huvuduppgifter i Arktisområdet, men även armé- och flygvapenförband i västra militärområdet. Det är med andra ord en omfattande upprustning och förmågeåtertagning som sker i det svenska närområdet.

Ett annat stort orosmoment är de baltiska staterna med deras stora andelar rysk befolkning. De baltiska staterna är sedan 2004 NATO-medlemmar, vilket är ett stort irritationsmoment för många ryssar. Som omtalat i det förra inlägget ses NATOs utvidgning som en av de största militära farorna för Ryssland och många ryssar ser det som ett stort svek att NATO trots löften under tidiga 90-talet om motsatsen, tog in före detta sovjetiska satellitstater som medlemmar. För NATO innebär också de baltiska staterna visst huvudbry eftersom de är allt annat än lättförsvarade med sina gränser mot Ryssland. Efter Georgienkriget höjdes starka röster i Baltikum för att fast krigsplanläggning för att försvara de baltiska staterna och Polen skulle tas fram, vilket också skedde.

Det stora orosmolnet för Baltikum är att en operation liknande Georgienkriget genomförs för att återinförliva de baltiska staterna med Ryssland. Spänningen har tidvis ökat, bland annat vid den estniska statyincidenten då Estland utsattes för omfattande cyberangrepp. Vid en eventuellt mer omfattande spänningshöjning i Baltikum kommer NATOs högsta prioritet vara att förstärka de baltiska staterna. En sådan förstärkning kommer till stor del av behöva ske sjövägen. Motsvarande prioritet för rysk sida kommer att vara den motsatta – att hindra tilltransporter sjövägen. Ett nyckelområde för bägge parter, i syfte att hindra påverkan respektive att kunna påverka, kommer att vara Gotland då kustrobotar och strategiskt luftvärn grupperade på ön effektivt kommer att hindra den andra sidans möjligheter att operera. Sådana robotsystem stänger effektivt södra Östersjön för all oönskad trafik på vattnet och i luften. I och med det militära vakuum som det svenska försvarsbeslutet 2004 efterlämnade, har varken NATO eller Ryssland vid en djupare kris råd att låta motparten få den överlägsenhet som besittandet av Gotland medför.

Räckvidd för luftvärnssystem S-400 med räckvidd 240 km grupperat i Visby. Motsvarande räckvidd erhålls även med kustrobot Yakhont/Moskit. S-400 finns även med en robot med 400 km  räckvidd. Den varianten är för närvarande under gruppering i Kaliningrad. 

En trovärdig och permanent svensk militär närvaro på Gotland skulle därmed medföra en viss avspänningseffekt, samtidigt som en tillförsel av svenska förband i ett skymningsläge skulle riskera att få motsatt effekt. Situationen kompliceras ytterligare av den svenska solidaritetsförklaringen till grannländerna, där ett sätt att lämna stöd till Baltikum skulle kunna vara att upplåta flygbaser i Sverige för NATO. Att detta är politiskt känsligt visades inte minst under förra årets upplaga av Folk och Försvars rikskonferens då just ett scenario med ökad spänning i Baltikum spelades upp och ingen svensk politiker visade sig vara villig att göra några utfästelser om stöd. I vissa fall talades det till och med om att hindra svenskt flyg från att basera på Gotland för att inte provocera Ryssland. Detta är annars något som sker rutinmässigt. För Sverige att återgå till den tidigare (offentliga) linjen med neutralitet i en kris i Baltikum blir svårt.


Eftersom den arktiska operationsriktningen även är fundamental för Rysslands strategiska kärnvapenubåtsflotta, fortsätter Barentsområdet och därmed nordligaste Sverige, Finland och Norge, att ha samma stora betydelse som under det kalla kriget. Detta har fått som konsekvens att framförallt Norge, men även Finland förstärker sin militära förmåga i de nordliga delarna av länderna. Vid en ökad spänning i Arktis i kamp om de råvaruresurser som finns där kommer även nordligaste Sverige att beröras trots av vi saknar anspråk i Arktis.


Som nämnts ses NATOs utvidgning som ett hot i Ryssland. De baltiska staternas anslutning var illa nog, men Ryssland var inte i position att påverka detta. Däremot satte Georgienkriget stopp för Ukrainas och Georgiens önskemål om att ansluta sig till NATO. Såväl ett svenskt som finskt NATO-medlemskap har många gånger diskuterats och i bägge länder finns det tecken på att man kommer allt närmare att ansöka om medlemskap. Opinionen är dock fortfarande starkt negativ. En stor anledning till att Sverige inte ansökte om ett medlemskap tidigt under det kalla kriget var att ett sådant förfarande kunde ha tvingat Sovjetunionen att knyta Finland ännu närmare till sig. I praktiken var dock Sverige redan NATO-medlem, vilket bl a Mikael Holmström ingående beskriver i sin bok Den Dolda Alliansen. Ett svenskt eller finskt NATO-medlemskap idag skulle höja spänningen mellan Sverige och Ryssland då det inte skulle se med blida ögon i det Ryssland som känner sig inringat.


Sveriges relation till Ryssland är inte okomplicerad. Den svenska utrikespolitiska linjen är av tradition offentligt mycket försiktig gentemot Ryssland, samtidigt som till exempel det bistånd som lämnas till Ryssland ges för att stödja ökad demokrati i landet. I samband med vinterns ryska parlamentsval framställdes i detta rysk tv som att Sverige understödde samhällsomstörtande verksamhet i maskopi med USA, vilket påvisades med dokument från svenska ambassaden i Moskva. Ser man till det nu högaktuella valet, finns det anledning att bekymra sig över hur det går till och den ryska situationen i allmänhet. Läsare av Dagens Nyheter har kunnat ta del av utdrag ur den ryska journalisten Masha Gessens bok Mannen utan ansikte om Vladimir Putins väg till makten och utövande av densamma. Det är minsta sagt skrämmande läsning om korruption och politiska mord. I regeringens utrikespolitiska deklaration från i år tas Vitryssland och Ukraina upp som två länder där de demokratiska principerna, mänskliga rättigheter och rättstatens principer kränks. Ryssland däremot nämns i mycket mildare ordalag och det är sannolikt inte av en slump. Det svenska manöverutrymmet är starkt begränsat.

Den ryska militära rustningen är oroande. Den som hävdar att det idag finns ett ryskt invasionshot mot Sverige är lätt att avfärda. Vad som däremot oroar är samma sak som alltid när det gäller militär förmåga och hotbilder. En hotbild byggs såväl av förmåga som av avsikt. Förmågan tar mycket lång tid att skaffa sig, vilket återspeglas i t ex den svenska omorganisationen av försvaret som antas vara klar 2019, den svenska upprustningen vid andra världkrigets utbrott – klar ett drygt decennium efter krigsslutet eller den pågående ryska återupprustningen som ska vara klar 2020. Finns däremot grundförmågan, kan en politisk avsikt snabbt ändras varvid ett reellt hot uppstår. Att vid ett sådant tillfälle som grannland påbörja en egen förmågeuppbyggnad eller förstärkning kan snarast uppfattas om en provokation.


Även om militära maktmedel som tur är sällan används utgör de ändå en viktig hävstång på politisk nivå och diplomati. Det land som saknar en egen tillräcklig militär förmåga blir påverkbart för påtryckningar. Utrikesrelationer saknar tyvärr mycket av den hövlighet och reglering som vi är vana vid från det nationella samhället. De konventioner och avtal som styr relationer länder emellan är alltför lätta att tolka till egen fördel. När USA sänder förstärker sin närvaro med hangarfartyg i Persiska Viken är det en signal till Iran, en hävstång i diplomatiska förhandlingar. På samma sätt är det en signal till Norge när Ryssland låter sitt hangarfartyg Admiral Kuznetsov operera mitt i Norges största oljefält, Troll varvid transporter och arbete där störs. De stora ryska övningarna Ladoga och Zapad i det svenska närområdet 2009 ansågs tillräckligt för att en egen svensk beredskapsövning samtidigt skulle genomföras på Gotland med så gott som samtliga tillgängliga förband. Medan den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen i allmänhet har utvecklats till att omfatta bredare hotbilder och framförallt tidigt stävja interna konflikter, har man i Ryssland under senare år snarast vridit tillbaka den säkerhetspolitiska klockan till 1930-talet. Orsaken är svår att fastställa, men med en styrande elit hämtad ur säkerhetstjänsten och huvudsakligen fostrad under sovjetåren och därtill präglad av historien med andra världskrigets enorma lidande, är det lätt att spela på det yttre hotet för att förstärka sin egen position alternativt uppfatta omvärlden som ett reellt expansionistiskt hot.


Utgången av dagens ryska val är inte på något sätt oviss. Den närmaste konkurrenten till Putin är kommunistpartiets Zjuganov med sina ca 15 % av rösterna. Den i media framlyfta regimkritikern och nationalisten Alexander Navalnyj deltar inte ens i valet. De liberala krafterna minimala så även om valfusk inte skulle förekomma så är det tveksamt om det skulle kunna bli någon annan vinnare än Putin. Frågan är om Putin under sin nya mandatperiod kommer att lyckas hålla ekonomin på den nivå av utveckling som han lovat under valkampanjen. Det finns de som har svårt att se att den ekonomiska utvecklingen i Ryssland kommer att mäkta med att infria vallöftena, såväl när det gäller den militära upprustningen om 5000 miljarder kr till 2020 som på andra områden. Rysslands enda ekonomiska plan är dock den gällande – råvaruutvinningen, och inkomsterna av den berör i hög grad Sverige då en mycket stor del av oljan och gasen ska passera genom Östersjön. Även om vi helst skulle önska något annat så utgör såväl Gotland som Öresund och Övre Norrland viktiga områden i de större sammanhangen och kräver därmed ett svenskt ansvarstagande.

Strategiska realiteter del 1, del 2, del 3

Svd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10SR, 2, 3, 4, 5, 6, Exp, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, Aft, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SVT, 2, 3, 4, 5, 6, GP, HD

30 kommentarer:

Anonym sa...
4 mars 2012 18:29  

Tur att Finland köpt JASSM-kryssningsmissiler så de kanske kan slå ut Ryska förband som grupperats på Gotland....

Anonym sa...
4 mars 2012 18:50  

Tack, mycket intressant läsning! Jag hoppas att den medför till att kunna skapa en samhällsnyttig debatt skild från stridsvästar, allmålskanoner och kurvstrider!

Anonym sa...
4 mars 2012 19:22  

Väl talat.
Bästa,
Lars

Sinuhe the Egyptian sa...
4 mars 2012 20:34  

Wiseman

Jag tror man ska vara försiktig med att basera olika scenarier på att det även fortsatt ska bli varmare i Arktis, samt olika katastrofscenarier som ska bli resultatet av en sådan uppvärmning .

Den så kallade "globala uppvärmningen" ser ut att ha avstannat efter cirka 1998. Någon höjning av havsnivåerna verkar inte ske längre. Den ökning av världens temperaturer som startade efter den lilla istiden var uppenbarligen inte alls påverkad av halten av spårämnet koldioxid.

Den ryska federationens aptit på råvaror är oberoende av den globala temperaturen. Däremot är den ryska statsledningens fortsatta aptit på råvaror ett faktum. Möjligen kommer detta att leda till en konflikt med en annan superstat, som inte råkar ha några egna betydande tillgångar: Kina.

GMY

Sinuhe

Magnus Redin sa...
4 mars 2012 20:48  

Gotlands försvar och att försvaret över huvud taget fungerar är oerhört viktigt.

Utöver detta är civila investeringar intressanta då de både kan ge oberoende och nya relationer samtidigt som de är produktiva.

Min favorit är elnätsinvesteringarna som både gör Baltikum mindre beroende av Ryssland och Vitryssland samtidigt som de möjliggör elhandel med dem. Det byggs kraftiga förbindelse Finland-Estland, Litauen-Sverige och Polen-Litauen. Ryssland reagerar på detta genom att bygga två nya kärnreaktorer i Kaliningrad som ger Kaliningrad fristående elförsörjning och gör Ryssland till en aktivare spelare i det marknadsekonomiska spelet. Sådan konkurrens vill jag se mer av i stället för Iskanderrobotar.

Utöver vindkraftverk och underhåll av vattenkraftverk hoppas jag på att det blir av att ersätta stängda Ignalina med ett par nya reaktorer och nya reaktorer i södra Sverige.

Ryssland vill säkerligen göra Sverige beroende av Rysk gas så jag hoppas på att vi bygger mycket biogasproduktion och ansluter det befintliga gasnätet på västkusten till Norge vars nordsjögas sinar senare än den Danska. Tyvärr lades det ledningsprojektet ner efter att Gasprom vart delägare i det, vilket iofs sammanföll med finanskrisens kapitalbrist, jag har inte följt om återstarten av det tar sig. Skall vi släppa in Rysk gas skulle jag välkomna den som LNG för fartygsbränsle och biogas backup då det nästan finns en fungerande världsmarknad för LNG.

När det gäller konstruktiva investeringar är Norge ett nyckelland. Jag hoppas de bygger sig en infrastrukturryggrad som gör Norge till en kommersiellt lysande bas för troligtvis oundviklig arktisk exploatering och som blir helt underbar att ha när deras olja är slut. Det borde ske genom att damma av de gamla planerna på elektrifierad järnväg ända till Kirkenes, nya 400 kV kraftledningar utmed hela landets längd, bättre vägar, osv och nordliga industriinvesteringar.

Stora Norska investeringar borde även backas upp av motsvarande i Finland och Sverige och sedan får vi se om Ryssland öppnar upp för möjligheterna att utveckla handeln.

Ett annat kritiskt område för energiförsörjningen är om de svenska raffinaderierna förblir lönsammare för Ryssland att använda än Ryska raffinaderier eller raffinaderier i andra länder. Vi bör ställa om till andra energikällor och mer elanvändning men det tar tid och det är strategiskt tryggt att ha en rejäl förädlingsindustri som även är viktig för Rysslands ekonomi. Även för raffinaderierna gör en stabil elförsörjning med billig el nytta och blir gaspriset högt nog börjar det löna sig att tillföra dem vätgas tillverkad av el och anläggningarna kan gradvis börja ställa om för för den sena oljeeran med extremt lågvärdig och svavelhaltig olja och därefter bara kol och biobränslen.

Försvaret behöver miljardinvesteringar och den civila sidan behöver investeringar på flera hundra miljarder. Båda behövs för tryggheten och en bra framtid.

Anonym sa...
4 mars 2012 20:57  

En mycket bra artikel. Fortsätt i samma anda.

Wiseman sa...
4 mars 2012 21:21  

Sinuhe:

Uppgifterna går isär om utvecklingen avseende is i Arktis. Isen har i vilket fall dragit sig så mycket tillbaka att Nordostpassagen nu är användbar, vilket föranlett anläggandet av en ny kommersiell hamn i Murmansk.

Kina utgör redan en mycket viktig handelspartner för Ryssland avseende försäljning av råvaror. Tidigare omnämndes ofta kinesisk immigration i östligaste Ryssland som ett problem. Den retoriken verkar nu ha försvunnit. Samtidigt har också det militära utbytet ökat med flera stora samövningar på senare år.



Regelmässigt blir det aldrig så illa som man trott eller så bra som man hoppats. Spannet är dock stort.


MU2.

STAGECOACH sa...
4 mars 2012 21:28  

Dessa inlägg på teman strategiska realiteter är så oerhört mycket mer värdefulla än skyddsvästsdiskussionen. Ta bara bilden på Gotland som säger mer än tusen ord. Så enkelt för att lyfta från litet till stort perspektiv. Nästan så att till och med Åsa Romson förstår varför Gotland är så strategiskt viktig. Bilden sade allt och lite därtill.

Wiseman sa...
4 mars 2012 21:48  

Stagecoach:

Om det vore såväl....

Anonym sa...
4 mars 2012 22:37  

Ett sätt att "enkelt" åtgärda bristen på Gotland vore att förflytta LV 6 från Halmstad till ön. Då slipper man att förflytta förband i skymningsläge och det kanske mest behövda förbandstypen är redan på plats.

Daniel sa...
4 mars 2012 23:16  

Georgienkriget satte inte stopp för Georgiens NATO-medlemskap. Det var tvärtom, Frankrike och Tyskland hade tydligt deklarerat att Georgien INTE fick vara med i NATO och därför kände Ryssland sig fritt att anfalla.

Staffan Danielsson sa...
4 mars 2012 23:46  

1. Tänkvärt Newsmillsinlägg om svenskt stridsflyg, Wiseman!

2. En nyckelmening i din Rysslandsanalys är denna:
"Det stora orosmolnet för Baltikum är att en operation liknande Georgienkriget genomförs för att återinförliva de baltiska staterna med Ryssland."

Detta skulle innebära att både Natos & 5 och EUs solidatitetsklausuler utlöses, med helt oöverskådliga konsekvenser.
Skulle en omvärldsanalys anse detta scenario tänkbart skulle det i hög grad påverka Sveriges försvar med mycket mera.

Sådan är dock inte den nu gällande analysen, vilken jag delar.

Magnus Redin sa...
5 mars 2012 00:13  

Staffan, det vore vanvettigt av Ryska statsledningen att angripa en eller flera baltstater. Tyvärr räcker inte vanvett för att utesluta konfliktrisker, få krig startas för att de är rimliga eller lönsamma.

Det som oroar mig apropå Ryssland är vad ledare som söker enkla inrikespolitiska poäng kan ta sig för under en period av sönderfall när de desperat kämpar för att få makt och överleva. Ryssland är tyvärr ett instabilt land med en grym politik.

Det man kan göra åt detta är att försöka se till att ryska ledare tjänar mer på handel än konflikt och att det finns militär som gör det vanvettiga ännu svårare att genomföra. Tyvärr, eller som tur är, har vi så mycket moral att det inte går att gå med på vad som helst som gör grymma politiker nöjda.

Hur bra eller dålig Putin är vet jag inte, det kan säkert bli värre vilket Putin gärna visar genom att släppa fram riktigt kassa motkandidater i valen...

Anonym sa...
5 mars 2012 04:12  

Staffan D skrev "Detta skulle innebära att både Natos & 5 och EUs solidaritetsklausuler utlöses, med helt oöverskådliga konsekvenser. "

Här behövs det rättas något som ofta nämns felaktigt. Det finns inget som utlöses.

Dessa klausuler är papperstigrar. Dels krävs i bägge fall ett 100% samstämmigt beslut bland medlemsländerna för att först aktivera klausulen.

Sedan är det enbart en uppmaning om att bistå. Den är helt frivillig och kräver fortsatt parlamentariskt stöd i respektive medlemsland. Det enda kravet (ej EU, men i NATO) som finns det är att man ej skall försvåra för andra allierade genom tex att stoppa exporter eller vägra överflygningar.

Till detta får man nog ställa sig en djup tanke om vilka länder som skulle våga och ha råd/förmåga att militärt agera för att trycka tillbaka en Rysk styrka som redan agerat och grupperat sig.

Reaktionstiden skulle ej vara snabb och det skulle inte handla om försvar längre. Det skulle handla om mycket stora stridsoperationer och frågan är faktiskt om det finns intresse nog bland alla dessa solidariska länder att agera för baltstaterna. Speciellt strategiskt viktiga är de inte heller för USA som är en förutsättning att NATO har i ryggen. Både politiskt och militärt.


Mvh
Anonone (en som också är trött på naiva politiker)

jan-olov sa...
5 mars 2012 07:23  

Staffan

Många av oss gör precis den omvärldanalysen -det är ett tänkbart scenario utan att veta sannolikheten. Jag vet inte den sannolikheten och det vet faktiskt inte du heller Staffan.

Ni försvarspolitiker måste lära er att skilja på hot och kapacitet.
Kapaciteten ökar nu kraftigt i Ryssland. Dett kan inte du eller någon i Riksdagen klubba bort.

Det är den som dimensionerar svensk försvar inte hotet. Ökar hotet ökar vi beredskapen med vår kapacitetet och minskar hotet minskar vi vår beredskap men INTE vår kapacitet.

Nu vill vi på detta forum veta av dig Staffan

Vilka skarpa förslag kommer du att lägga under vårriksdagen för att förstärka vårt försvar Staffan?

Samma fråga riktar jag till samtliga försvarspolitiker i försvarsutskottet-jo ni läser säkert denna blogg!

Det är färdigsnackat nu.
Tid för verkstad.

Jag är helt säker på att Wisemans med glädje tar emot era kommande ? gäst inlägg hur skall försvaret av Sverige återuppbyggas,organiseras och finansieras.

Välkommen med era bidrag.
Jag har har lämnat mitt på armebloggen och nu förväntar vi oss att ni tar ert ansvar för sverige för vem skall annars ta det?

Kn Jan-olov Holm

Tompa sa...
5 mars 2012 09:46  

Inte bara Ryssland som rustar för olika strategiska val, Deras grannar verkar köra ner lite pengar på sitt försvar de med.

Kina måste "vinna lokala krig"

Peking. Kina måste stärka sin militära kapacitet för att "vinna lokala krig", sade Kinas premiärminister Wen Jiabao på måndagen.
– Vi ska stärka försvarets kapacitet för att kunna utföra en rad militära uppgifter, varav det viktigaste är att vinna lokala krig under informationsålderns betingelser, sade premiärministern.

Uttalandet kommer en dag efter att Kina meddelat att landet ska höja de militära utgifterna med drygt 11procent under året.
TT-AFP

Anonym sa...
5 mars 2012 11:25  

Vad är "lokalt" i en allt mer globaliserad värld?

Hitom eller bortom Midway?

Kaj Karlsson sa...
5 mars 2012 12:34  

Får en återigen att undra över Försvarsaktens omriktning från Sverige och fokuset in absurdum på Asien.

Väl skrivna artiklar i serien.

Edis sa...
5 mars 2012 13:14  

@Sinuhe the Egyptian

Inte mycket tyder på att uppvärmningen skulle ha avstannat 1998. Snarare är detta påstående baserat på en misstolkning av data. 1998 var förvisso ett mycket varmt år, men det är viktigare att kolla på genomsnitt över flera år än att använda data från enstaka år då bland annat väderfenomen kan orsaka ganska betydande temperaturvariationer från år till år. Det borde säga sig självt att när temperaturen kan variera i storleksordningen 0,7 grader från ett år till ett annat så kan man bara hitta en temperaturökning i storleksordningen 0,14 grader/årtionde genom att räkna på medelvärden för längre tidsperioder.

Sedan är också de allra flesta klimatmodeller överens om att vi bara sett början på uppvärmningen såvida vi inte gör något drastiskt för att sänka utsläppen av växthusgaser, vilket idag ser ganska osannolikt ut. Det finns dock en stor osäkerhet i hur stor uppvärmningen kommer att bli. En uppvärmning kan också maskeras tillfälligt av partiklar i jordens atmosfär, något som den ökade koleldningen tros ha orsakat.

När det gäller höjningen av havsnivån så kompenseras den av landhöjningen, så höjningen av havsnivån sker idag relativt långsamt. Även här är långa mätserier nödvändiga för att kunna se någon effekt.


@Magnus Redin

I Litauen så pågår redan planering för bygge av en 1300 MWe ABWR, platsförberedande arbete har redan påbörjats i Visaginas.

Två anläggningar om vardera 3000 MWe planeras också i Polen av PGE, huvudsakligen för att minska användningen av brunkol.

I Kaliningrad så har bygget officiellt startat av den första av de två VVER-1200 som ska byggas där, detta då de första betonggjutningarna för reaktorbyggnaden nu har påbörjats. Detta kraftverk ägs till 51% av RosEnergoAtom och övriga 49% finns tillgängligt för privata investerare. Tanken är att sälja el på export.

Biogas på naturgasnätet är ungefär som att cykla på motorvägen. Biogaspotentialen är på tok för liten och kostnaden att uppgradera och distribuera biogas via naturgasnäten går vanligtvis inte att motivera. Det mest ekonomiska är vanligtvis att elda upp biogasen för el och värme.

Anonym sa...
5 mars 2012 19:42  

@ Edis!

Att vi har haft en uppvärmning sedan lilla istiden (med ca 0,7 grader sedan 1890) är det nog få som ifrågasätter och troligt, men långt ifrån säkert, att det så fortsätter lite till. Men det har faktiskt inte skett någon SIGNIFIKANT förändring av den globala temperaturen de senaste 15 åren, vad nu detta beror på.

När det däremot gäller klimatmodeller som skall prediktera klimatutvecklingen den närmaste 30 åren finns det mycket att önska av dessa när vi inte ens klarar av att förespå väder 14 dagar framåt (ja, jag vet att det är skillnad på att förutspå väder och klimat, men ändå!).

Men när det gäller klimatmodeller och deras värde är jag dock mycket skeptisk av andra orsaker. Det finns ingen som har kunnat klarat av att ta fram en klimatmodell utifrån matematiska och fysikaliska samband och lagar med mindre än "synnerligen omfattande handpåläggning" för att få modellerna att stämma åtminstone mot den tidsperiod som modellen verifierats mot.

Om man vidare beaktar att de flesta klimatmodellerna som används för modellering av klimat gör en positiv återkoppling av vattenångans påverkan på den totala växthuseffekten, samtidigt som vetenskapen inte ens är på det klara med om återkopplingen i totalsystemet är positiv eller negativ, blir värdet av klimatmodellerna ytterst tveksamt.

För att utveckla det här med återkoppling och förstärkningseffekter. Atmosfären består av ca 0,04 % CO2 vilket i sig ger ett mycket begränsat tillskott till växthuseffekten. Det som debatteras inom vetenskapen är hur denna höjning påverkar inverkan av växthuseffekten från förändrad mängd vattenånga som är en långt mycket mer dominerande växthusgas, En positiv återkoppling ger temperaturökning utöver CO2:s tillskott, negativ återkoppling ger lägre temperaturökning än CO2:s tillskott).

Så det där med klimatmodeller är ingenting, tycker jag, som man skall väga in särskilt tungt i den strategiska planeringen. :)

Beträffande havshöjningen uppmäts den för närvarande till ca 1,5 mm per år globalt. Landhöjningen i Sverige är väsentligt högre (3,5 mm om jag minns rätt) varför man nyligen tvingats sänka bl.a Strömkajen inne i stan.

mvh
cf Merlin

Sinuhe the Egyptian sa...
5 mars 2012 19:46  

Edis

Kul att någon mer än jag är intresserad av den "globala uppvärmningen"!

Jag ifrågasätter inte uttalat att det blivit varmare sedan den lilla istiden avslutades runt år 1850. Jag ifrågasätter inte heller att det var en markant uppvärmning mellan 1940 och 1970, Märkligt nog avstannade uppvärmningen sedan, trots ökande "utsläpp" av spårgasen koldioxid.

Du har självklart rätt i att mätning av global temperatur måste ske över längre tidsintervall. Oavsett hur man mäter verkar ändå temperaturökningen ha avstannat de senaste 15 åren, åtminstone jämfört med tidigare.

Klimatmodellerna som du refererar till är just modeller. Vår klots klimat är en oerhört komplext system, som enligt min enkla bedömning är omöjlig att modellera på ett meningsfullt sätt.

GMY

Sinuhe

Sinuhe the Egyptian sa...
5 mars 2012 19:53  

Wiseman

Det har förekommit förr också att det gått att med ursinnig kraft förflytta sig längs Rysslands nordkust. Måhända kommer det att gå igen. Ingen vet, vare sig du, jag eller IPCC.

Ska jag raljera kan jag säga att ingen vet varför den lilla istiden tog slut och ingen vet när den kommer tillbaka.

Man bör känna till att Arktis inte har någon påverkan på havsnivåerna. Det har däremot Antarktis.

GMY

Sinuhe

Anonym sa...
5 mars 2012 22:18  

Det försvann visst några väsentliga strofer (och tillkom några andra) i föregående inlägg. Skrivningen formuleras om enligt följande!

För att utveckla det här med återkoppling. Ökningen av CO2-halten i atmosfären har från förindustriell tid ökat från 280 ppm till dagens ca 395 ppm. Detta tillskottt ger i sig ett begränsat tillskott till växthuseffekten, men det som debatteras inom vetenskapen är den återkoppling till uppvärmningen som erhålls orsakad av CO2-ökningen.

Denna återkoppling beror av att andra växthusgaser, främst vattenånga som är den mest dominanta växthusgasen, påverkas av temperaturhöjningen från CO. En positiv återkoppling ger en temperaturökning utöver CO2:s tillskott, en negativ återkoppling ger lägre temperaturökning än CO2:s tillskott.

Mvh
cf Merlin

gruelse sa...
6 mars 2012 00:50  

Bra skrivit, Wiseman!

Tillägg till analysen:
Jag tycker mig skönja i rysk utrikes- och säkerhetspolitik en mer eller mindre självpåtagen roll som väktare av panslavismen. Detta kan vara till fördel för det konstitutionellt ickeslaviska Baltikum, samtidigt som det kan vara en källa till oro, ty det finns en stor slavisk minoritet i framför allt Lettland och Estland.

Vad jag har förstått så har Ryssland en hel del inrikesproblem. Dessa skulle i så fall vara utbredd korruption, låga födelsetal, allmänt dålig hälsostatus hos befolkningen, rättsosäkerhet, utvandring av driftiga och klipska personer, muslimsk och etnisk terrorism etc.

Att Ryssland inte är en demokrati ser jag inte som en alltför stor nackdel, om jag ser från den traditionelle ryssens synvinkel. Vad det ryska folket genom århundraden velat ha är en stark ledare så att lag och ordning råder, vilket implicerar en längtan efter en upplyst despot.

Handen på hjärtat så distanserar sig Sverige längre bort från de demokratiska idealen med tanke på det nyliberala, politiska etablissemangets underordnande av den globala finansmarknaden samt på ratificeringen av Lissabonfördraget, där alltfler beslut inom fler områden fattas med kvalificerad majoritet.

Jag har således en vacklande inställning om det kloka i att Sverige aktivt stödjer ”demokratiseringsprocessen” i Ryssland. Jag såge hellre att vi fokuserar på att hjälpa dem med att bekämpa korruptionen, genom att bygga upp en rysk myndighetskultur där ämbetsmännen genomsyras av plikttrogenhet, oväld och hederlighet. Detta är särskilt viktigt för de rättsvårdande myndigheterna, med tanke på uppbyggandet av rättstaten. Om myndigheterna, ämbetsverken och samhällets toppskikt i Ryssland blir fria från korruption blir det också lättare att få bukt med korruptionen i de breda folklagren, på grund av spridningseffekten.

För att förbättra hälsan krävs det bland annat att alkoholkonsumtionen går ned. Hur det ska gå till vet jag inte. Kanske är sakliga upplysningskampanjer ett sätt att tackla problemet.

Ett annat problem är att ryssen tandhälsa måste avsevärt förbättras, trots att viss förbättring har skett på senare tid.

Möjligen kan den påfallande aggressivare, ryska utrikespolitiken (gentemot Baltikum och Nato) vara en metod för att mildra verkningarna av inrikesproblemen. Jag tror att om Ryssland upprättar rättsstaten, slår tillbaka korruptionen och förbättrar det allmänna hälsoläget så är otroligt mycket vunnet inte bara för Ryssland men också för ett flertal av dess grannländer. Men det är en herkulisk uppgift, med tanke på förutsättningarna.

För att få bukt med inrikesproblemen kan man förslagsvis lyfta fram positiva krafter, såsom det faktum att Ryssland är en fin kulturnation inom litteraturens, konstens, musikens och dansens område samt att landet har gjort en hel del rön inom naturvetenskapen.

Men icke förty, så måste man vara vaksam på om Ryssland vill återupprätta supermaktstatusen eller om man nöjer sig med vara ett blomstrande land, när man väl har kommit tillrätta med alla ovanstående inrikesproblem. För att utfallet ska bli det senare framför det förra, bör man säkerställa att det latent inte finns någon slags nationell revanschism liknande den tyska efter Versaillesfreden 1919.

Edis sa...
6 mars 2012 18:19  

@Merlin & Sinuhe the Egyptian

Koldioxid utgör en mycket liten andel av jordens atmosfär, det är sant. Men då ska man ju komma ihåg att merparten av de 99,96% som inte utgör koldioxid består av kvävgas, syrgas och argon vilka inte är växthusgaser. Vad växthusgaser beträffar så är det de i genomsnitt ca 1% vattenånga, 0,04% koldioxid och andra två och tre atomiga molekyler med minst två olike typer av atomer som som är intressanta. Det är dessa växthusgaser som genom att absorbera värmestrålningen från jorden och emittera en del tillbaka mot jorden som höjer medeltemperaturen på jorden från de -18 grader vi skulle ha haft enligt Stefan-Boltzmanns lag om värmestrålning om vi inte haft någon atmosfär.

Att just koldioxid bidrar med uppvärmning råder det idag inga tvivel om, koldioxiden bidrar dock ensamt med en ganska liten uppvärmning. Frågan är hur andra faktorer svarar på denna temperaturökning. När det gäller vattenånga så tyder det mesta på att den har en starkt positiv återkoppling kapabel att ungefär fördubbla en uppvärmning.

Kikar man på mätdata som nedan så syns en ganska tydlig uppgående trend, även under senare år. Däremot syns en tydlig "platå" mellan 1940 och 1980 något som bland annat kan förklaras av ökade utsläpp av partiklar under denna tidsperiod.

http://data.giss.nasa.gov/gistemp/graphs_v3/
http://www.cru.uea.ac.uk/cru/info/warming/

När det gäller landhöjningen i Sverige så varierar den mellan ungefär 0 och 1 cm/år, den är alltså olika stor på olika orter. Havsnivåns höjning kan alltså vara ett problem på vissa ställen men inte på andra.

gruelse sa...
6 mars 2012 22:22  

@ Edis 18:19

”När det gäller vattenånga så tyder det mesta på att den har en starkt positiv återkoppling kapabel att ungefär fördubbla en uppvärmning.”

Huruvida den är stark eller svag råder det delade meningar om. Det klimatforskarna fortfarande har dimmiga begrepp om, är vilken inverkan molnen har på den globala temperaturen och växthuseffekten. Detta gäller i hög grad för FN:s klimatpanel (IPCC).

I alla fall har IPCC antagit med en ökad koldioxidhalt att återkopplingen är stark och positiv, och beskriver denna prognosticerade situation med hjälp av ishockeymetaforer.

Man bör ha i åtanke när man diskuterar växthuseffekten på grund av jordens atmosfär, att vattnet och koldioxiden i atmosfären svarar för ca 25 °C respektive ca 5 °C av den totala övertemperaturen på cirka 33 °C.

Den springande punkten i IPCC:s resonemang är att en ökad koldioxidhalt i atmosfären höjer temperaturen i atmosfären och på jordytan. Med en varmare atmosfär kan mer vatten bindas i form av vattenånga i atmosfären. Detta skulle i sin tur innebära att atmosfären blir än varmare, eftersom vattenånga är en kraftig växthusgas. Därav den famösa ”hockeyklubban” som ”globala uppvärmningsfanatiker” drämmer i huvet på ”klimatförnekarna”.

Men det är inte bara koldioxiden som kan upphetta atmosfären via den ökade vattenångehalten. Genom att frångå katolicismens, IPCC:s och vissa politikers geocentriska världsbild och mer anamma den av Kopernikus försvarade heliocentriska världsbild, så inser man att det klimat vi har på jorden är till övervägande del beroende på vad som händer med solen. Om solkonstanten (den strålningseffekt per ytenhet som träffar jorden) ändras så kommer också temperaturen i atmosfären och i förlängningen klimatet att ändras. Solkonstanten, namnet till trots, är inte konstant; den uppvisar ändringar med tiden. Ändringarna kan mycket väl förklara eventuella observerade globala temperaturvariationer i vår jords historia.

Anonym sa...
6 mars 2012 22:45  

Edis!

Vad grundar du ditt påstående om att det finns mycket som talar för att återkopplingen från vattenånga är ganska stark. Det intressanta är om man studerar temperaturökningen före 1940 med temperaturökningen efter 1980 är att de är väldigt lika, men under perioden före 1940 var CO2-halten mycket låg relativt sett. Argumentet hänger inte ihop.

Finns faktiskt ganska mycket från tunga forskare som talar för motsatsen (Lindzen*, Evans), men oavsett vem som har mest rätt i frågan så är här med positiv/negativ återkoppling från vattenånga långtifrån klar inom vetenskapen.

Studier gällande den magnetiska nordpolen har lett rakt in i Svensmarks forskning (som tidigare av någon orsak betraktades som en pajas av CAGW-rörelsen) gällande partiklars påverkan på molnbildningen. Inom forskningsprojekte CLOUD som bedrivs i partikelacceleratorn i Cern försöker man nu bekräfta/vederlägga Svensmarks teorier. Om Svensmarks teorier bekräftas kan CO2 påverkan på växthuseffekten avfärdas som rent brus. Bara det faktum att teorin prövas i Cerns partikelaccelerator visar att frågan om vattenångans återkoppling ej är vetenskapligt klarlagd!

Sådana här debatter brukar sluta med att det skickas länkar fram och tillbaka och det tänker jag inte bidra till (finns ganska mycket att leverera från bägge håll).

Konstaterar att det bara är EU kvar i hela världen som fortfarande driver någon form av klimatpolitik, övriga världen tycker att frågan är för betydelselös för att motivera några politiska reformer (faktiska resultatet från Durban)

Men för att återkomma till min ursprungliga kommentar så kvarstår jag i min uppfattning att man är ute på svag is om man bygger någon strategi på en predikterad klimatutveckling. :)

Fast å andra sidan kan det ju vara en bra strategi att bereda sig på det mesta!

mvh
cf Merlin

*) Lindzen redogjorde häromveckan inför det Britiska parlamentet bl.a. om de två perioder du nämner. Skulle inte skicka några länkar men jag gör det ändå. Studera särkilt sidan 16.

http://i.telegraph.co.uk/multimedia/archive/02148/RSL-HouseOfCommons_2148505a.pdf

STAGECOACH sa...
8 mars 2012 17:47  

@ Jan-Olov Holm: Som vanligt (beklagar, men så uppfattar jag dig) så missar du ett steg i processen. Det går inte att kräva action från våra politiker innan hemläxan har gjorts. Det krävs en ordentlig analys av läget och då räcker inte firma Holms hemsnickrade hobbyanalys (ursäkta igen, men du är ingen tung spelare på analysfronten. Det är på denna punkt som politikerna ska ta sitt ansvar, att ta fram fakta - en strategisk analys - och därefter bygga mot rätt målbild. Att bara ropa efter "skarpa förslag för att stärka vårt försvar" är att gå händelserna i förväg. Just nu sker ingen samordning och högerkanten vet inte vad vänsterkanten gör. Se bara på JAS-projektet.

Anonym sa...
8 mars 2012 21:49  

Jo en analys av läget är nog bra

Men nu är det ju så med en Försvarsmakt att det tar minst 10 år att realisera en målbild (att ändra från en till en annan)

Vi håller just nu på att byta från ett "invasionsförsvar" till "expeditions-styrkor" eller "insatsförsvar" (välj själv benämning - det spelar mindre roll för detta inlägg)

Så oavsett analys av läget just nu så kommer det att ta minst 10 år innan vi har lyckats få till en FM som svarar upp mot den analys som gjordes för mer än 10 år sedan

Vår FM har en imponerande förmåga att ligga helt ur fas med vad läget just nu kräver

Så det som behövs är nog en inriktning för FM som kan gälla över tiden - oavsett förändringar i vår omvärld

Och ska man vara krass så har vi egentligen inte så många alternativa inriktningar att välja på (oavsett omvärldsläge)

Antingen gör vi som våra grannar i väst - går med i NATO

Eller så gör vi som Finland (gjorde) - har ett invasionsförsvar som är tillräckligt för att vara trovärdigt

Eller så gör vi som vi gör nu - hittar på något helt eget som ingen egentligen tror på, varken vi själva eller vår omvärld

Folkomröstning - någon?

Med de sedvanliga svenska 3 alternativen JA, NEJ och Kanske...

Anonym sa...
13 mars 2012 19:44  

LAS anger: 6 b § Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren.

För de de anställda i "dagens" Försvarsmakten som var anställda före 1 juli 1994 torde ovanstående paragraf i LAS vara tillämplig.

Officersförbundet nämnde inget om denna paragraf eller att den ksulle vara bortförhandlad i sin artikel på WW.

Vad gäller? Jag tycker denna paragraf i LAS ger oss med lite mer erfarenhet i FM en trygghet i anställningen. Vad tycker Officersförbundet och FM omstruktureringsledare?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Blogg-Topplista Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Bloggar.Topplista.se - topplistan med de bästa bloggarna - lägg till din blogg du också! Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade