Tolgfors på länstidningsturné

Försvarsminister Sten Tolgfors har skickat en debattartikel om personalförsörjningen på länstidningsturné. I artikeln höjer han, föga oväntat, yrkesförsvaret till skyarna och förkastar värnplikten. Mönsterförbandet är FS 17 som enligt Tolgfors är ”några av de bästa soldaterna Sverige har haft och en modell för det nya försvaret”.

Jag tror ingen vid sina sinnens fulla bruk kan ifrågasätta kvaliteten på FS 17:s soldater eller vilket bra arbete de har gjort i Afghanistan. Dock håller jag inte riktigt med försvarsministern. Soldaterna i FS 17 var duktiga, men saknade, liksom så många av sina kollegor bland svenska soldater det senaste decenniet, erfarenhet av att ha uppträtt i stora förband. Deras utbildning har huvudsakligen inriktats mot scenarier av den typ man ser i Afghanistan, Tchad osv och de är också mycket duktiga på dem.

Förflyttar man sig istället drygt 16 år tillbaka i tiden hittar man några andra av de bästa soldaterna Sverige någonsin har haft, nämligen soldaterna i BA 01 (och för den delen många av de andra samtidiga insatser om drygt 3000 personer som Sverige hade igång som en biuppgift för Försvarsmakten att jämföra med dagens inte ens 1000 personer i en organisation som har internationella insatser som absoluta huvuduppgift). Dessa soldater var faktiskt värnpliktiga. Somliga kom till förbandet strax efter muck, vissa var äldre och hade förutom sin värnplikt genomfört ett antal stora repövningar. På Balkan var det ingen tvekan om vilket av de internationella förbanden som utgjorde eliten – det var det svenska, både personellt och materiellt. Nämner man idag den brittiske generalen Michael Rose omdöme om de svenska förbanden jämfört med de andra yrkesförbanden (”the best soldiers I’ve ever seen”), tycker många förespråkare för yrkesförsvaret, närmast på tonåringars vis, att man är "pinsam". Rose ville senare att den svenska bataljonen skulle utgöra hans snabbinsatsstyrka på Balkan, vilket den svenska regeringen sade nej till. Försvarsminister Tolgfors skulle nog kunna lära general Rose ett och annat om kvalitet på soldater. (läs gärna Morgonsurs Balkaninlägg för lite intressanta BA 01-historier)

Visserligen förövades BA 01 på hemmaplan, men vad som verkligen skapade framgången var den stora rutinen soldaterna hade i ryggen, trots att de var värnpliktiga. Även om de kom från olika förband och årskullar i grundutbildning, kunde de ändå snabbt svetsas samman till ett nytt effektivt förband tack vare att repetitionsövningar på olika nivåer bedrivits med regelbundenhet. Soldaterna var inte utbildade med peace-keeping som huvuduppgift. De var utbildade med massiv väpnad strid i brigadförband, inom ramen för fördelning, som enda mål. Trots det kunde de snabbt rollväxla till uppgiften på Balkan. Jag är tveksam att det går lika snabbt för FS 17 att göra den omvända rollväxlingen. Det beror i första hand inte på soldaterna, utan att deras chefer är otränade i att leda och strida i större förband av budgettekniska skäl.

Känns det inte också som ett hån mot ”några av de bästa soldaterna” någonsin att Försvarsmakten, p g a politisk oförmåga och ovilja att fatta beslut, tvingas sparka dem vid hemkomsten? Vilket varmt och välkomnande tack vid hemkomsten för deras stora insatser i Afghanistan. Av den anledningen ströks jag under ”var” i texten ovan.
Samma tack fick ett annat mönsterförband vid sin hemkomst, nämligen LA 01 när förbandet kom hem från Liberia. Liksom FS 17 var LA 01 från början ett beredskapsförband med kontrakterade soldater som sändes iväg till Liberia. Vid hemkomsten fick förbandet närmast fingret av den dåvarande s-regeringen som lade ner förbandets moderregemente, varvid enormt mycket erfarenhet gick förlorad när personalen sade upp sig av bitterhet.

Regeringens ovilja (och definitivt den ev kommande rödgröna regeringens också) att bädda för yrkesförsvaret innebär att samma stora resursslöseri som det som drabbat FS 17, också kommer att drabba deras framtida efterträdare när Försvarsmakten inte kommer att kunna anställa soldater på ett effektivt sätt, utan tvingas omsätta dem i förtid och ständigt nyutbilda. Att endast ha yrkessoldaterna i två-tre år istället för fyra-fem innebär naturligtvis att grundutbildning måste ske oftare och därmed överlappande anställning. Att kostnaden då blir högre förstår nog alla.

Förra veckan slog sig försvarsministern för bröstet tillsammans med ÖB och generaldirektören för Försvarsmakten då ca 1,5 mdr kr sparats in under 2009, endast inom verksamhetsbudgeten(!). Verksamhetsbudgeten är det som förbanden ska öva för och också den del från vilken personalens löner kommer. De sistnämnda utgör nästan 70% av budgeten. Sålunda har man opåkallat sparat in ca 20% av de pengar som ska göra svenska förband och soldater till de bästa landslagsmännen i sin gren – väpnad strid. Sedan nyheten blev offentlig har jag haft kontakt med flera krigsförbandschefer som rasat över ”besparingen” eller anslagsunderskridandet som väl är en bättre beskrivning. De menar, helt korrekt, på att delar av dessa pengar hade kommit till mycket bättre användning genom att se till att de förband vi har och producerar idag och som dessutom står i beredskap i de internationella styrkeregistrena kunde ha övat ordentligt och enligt plan. Resultatet av anslagsunderskridandet blir naturligtvis en lägre förbandskvalitet. Delar av 1,5 mdr kr hade också kunnat användas för Försvarsmakten för första gången på länge hade kunnat bedriva en större försvarsmaktsövning för att samträna förband ur de olika försvarsgrenarna, och kanske även nå någon slags förmåga att verka på operationell nivå, joint, om man ska använda svengelska. Budgeten för höstens beredskapsövning Dagny II motsvarade knappt en (1) procent av anslagsunderskridandet!

Det som är ännu märkligare är att försvarsmaktsledningen refererar till besparingen för ”planerad” i syfte att finansiera det kommande yrkesförsvaret. Då frågar man sig verkligen hur det kommer sig att denna post aldrig fanns upptagen i Försvarsmaktens budgetunderlag?


I mina öron klingar försvarsministerns ord mycket tomma. Att soldaterna i FS 17 fick sparken vill han heller inte berätta.
Faktum kvarstår, ett svenskt yrkesförsvar kommer aldrig att ha tillräcklig numerär för att kunna försvara hela Sveriges yta, hur bra soldaterna än är. Däremot ser jag gärna en mindre mängd anställda soldater, kompletterade med värnpliktiga och kontraktsanställda. Utan det numerära underlag som värnplikten erbjuder kan man aldrig försvara ett land med Sveriges yta och ringa befolkning.


Läs också Morgonsurs: Bittert om pappersförband

Länstidningsturnén: HD, Norran, Kuriren, Hela Hälsingsland

27 kommentarer:

Anonym sa...
18 januari 2010 21:34  

Wiseman,
Tolgfors kommer aldrig, aldrig mer debattera mot dig som han gjorde för en tid sen. Han vet att hans chanser att "vinna" debatten är ungefär lika stor som Sveriges chanser att stå emot ett väpnat angrepp från någon annan än Lichtenstein.

//Jonas75

Wiseman sa...
18 januari 2010 21:35  

Jonas: Jag vet :)

Anonym sa...
18 januari 2010 21:53  

och nu med det bleka alternativ som den rödgröna alliansen presenterade så kommer han sannolikt inte att se någon anledning till att föra någon som helst debatt...

han kommer att fortsätta att bete sig som om han vore i opposition och bara tala om hur dåligt alternativet är...

det som skulle kunna få fram en seriös debatt är väl om såväl Fp, C och Kd hamnar under 4% i opinionsmätningarna och de ser en möjlighet att vinna väljare på att lyfta fram säkerhetspolitiken, men den har ju aldrig varit varit någon väljarmagnet direkt...

tyvärr är väl det enda som kan väcka såväl politiker som den svenska allmänheten om det händer någonting som gör det uppenbart att vi inte lever i den eviga freden...

Hoppas jag har fel

Wiseman sa...
18 januari 2010 22:02  

21.53: Vem vet? Det kan bli det som kan fälla avgörandet för ett parti som balanserar på gränsen till 4%. Vi får se om någon nappar.

Anonym sa...
18 januari 2010 22:16  

Ett mycket bra inlägg.

Och jag håller till stor del med.

Men nu har skutan vänt och vi seglar in i ovissheten. Det enda vi kan göra nu är att försöka få en kurs som verkar bra.

Vi måste återta fokus på rätt saker, rätt saker är att strida i förband, stora som små. Rätt saker är inte Gendergenomgångar. Vi börjar i fel ändre. När vi nått våra utbildnigsmål och endast upprätt håller vår kunskap då kan vi börja med bisaker.

Så såg det inte ut 1990. Då övade vi på rätt saker.

Nu ska vi ha anställda soldater. Då gäller det att öva, öva och genomföra insats med dessa. Sen ska vi ta hand om dom när dom kommer hem. Motivera dem. Vi ska ha en personalpolitik värd namnet.
Och vi måste bli fler! Fem bataljoner duger inte.

Enkla saker att skriva omöjliga att få till i verkligheten.

/trupparen

Obertan sa...
18 januari 2010 22:25  

FS17 var mkt duktiga men cheferna var inte övade i högre förband i närtid. Man manövrerade med enskilda grupper för att kunna lösa uppgift. Det är inte så svårt...

Jag är verkligen förespråkare för värnplikt och minns att General Rose sa nåt i stil med att han skulle fixa fred inom en viss tid om han bara fick fler svenskar!

Anledningen är det svenska sunda bondförnuftet. Vi har värderingar (som inte behöver tvingas fram med värdegrund) som vi kommer långt med. En ingrodd medmänsklighet man bara kan bli stolt över. Soldater med ovanstående egenskaper väljs ut av resp chef för mission. Soldaten har dessutom ett kritikst tänkande och ofta en utbildning i bagaget. Hur ofta har man inte hört om muraren som kan hjälpa lokalbefolkningen som ren bonus?!

Jag tror att detta kommer till stor del kommer försvinna med en yrkesarmé.
Det är inte de bästa i samhället som kommer ta värvning. Se hur det ser ut i andra länder.

Tolgfors är för mig ett skämt! Saker blir inte sanna bara för att man säger det tillräckligt mycket! Men det som stör mig mest är att alla överstar och uppåt har köpt hela spektaklet till 100%.
Var är den ÖPPNA debatten? Jag vågar inget säga på jobbet, då får jag bara att jag kan sluta!
Ledarskapet lyser med sin frånvaro!

Ska vi på allvar kunna försvara oss och ha förband i internationell tjänst måste vi ha vpl samt kontrakterade under perioder.
Det är både och, och det kostar!

Dags att byta yrke?

Plutch sa...
18 januari 2010 22:56  

Obertan: BA01 är definitivt inte represenatativt för värnpliktsförsvaret. Hur tänker du då? Det är ju ett förband som är rekryterat ur de bästa och villigaste soldaterna ur åtskilliga årskullar! Som dessutom fick den bästa tänkbara utrustningen vid tillfället.

Tänk dig in i följande scenario istället: Vi mobiliserar valfri skyttebataljon 77R och skickar ner till krigets Bosnien när det begav sig.

Skulle Gen Rose fortfarande hylla förbandet? Nej, skulle inte tro det du!

Skulle en förbandet ha uniformer, fordon eller vapen? Skulle det vara en av de modernare bataljonerna i brigaden eller skulle vi råka ta en av de äldre? Det fans väldigt mycket tvivelaktigt i mobförråden tidigt 90-tal i armén, det kan väldigt många äldre kollegor vittna på.

Anonym sa...
18 januari 2010 23:00  

BA01, ett förband sammansatt av frivilliga där många hade gjort tidigare missioner, utrustade med det bästa vi kunde uppbringa i landet. Detta tar du som intäkt att värnplikten är bättre, du jämför ett elitförband med reguljära förband från andra länder. Vad hade omdömet blivit om vi kallat in en Brigadskyttebataljon och skickat Bosnien, eller var hela värnpliktssystemets enda uppgift att få fram ett par tusen frivilliga 10-7-7or per år?

Skilj på pickar och morötter //Rune

Anonym sa...
18 januari 2010 23:19  

Svensk idrott, svensk musikskola, svenska fredsförband m fl, vad har de gemensamt? De bygger på bredden som bas och grund och utifrån det kommer det fram ett toppskikt som är världsklass. Det är en modell.

I botten på den modellen finns öppenheten, engagemanget, de demokratiska värderingarna och ett välutbildat (ofta frivilligt) ledarskap som formar individer med kunskap, styrka, motivation och glädje. Därför har vi som land över tid haft internationella framgångar som vida överstiger vår andel av världen på flera områden. En bra modell för ett litet land.

Det är ett stort och allvarligt misstag att avskaffa värnplikten. Av flera skäl, varav det här med fredsförbanden är ett.
/Morfar

Wiseman sa...
18 januari 2010 23:45  

Plutch: Det handlar inte om att förespråka kalla krigets 800 000-mannaförsvar med sega gubbar och gevär m/96 och vadmal till alldeles för många. Att kika i mobförråd på 90-talet var visserligen en spännande lucköppning.

Rune: Därtill måste du skilja på personalförsörjning och materielförsörjning. Om du lärt dig skilja på "pickar och morötter" kan du kanske finna en skala där allt inte är svart eller vitt. Det finns även möjligheten att kombinera anställda soldater och värnpliktiga. De anställda soldaterna riskerar verkligen att bli samma luftslott som det värnpliktiga på 90- och 00-talet var fem år efter sin GU. Det saknas pengar att hålla de anställda och kontrakterade övade på samma sätt som det på 90- och 00-talen helt saknades pengar att genomföra repövningar.

Anonym sa...
19 januari 2010 00:19  

Wiseman: Hur kan de avsevärt mindre volymer förband som ingår i IO14 (på tok för små, jag vet) ha mindre pengar att öva för? Förutom mindre numerär så är vidmakthållande något billigare än grundutbildning. Även om man räknar högt så är lönekostnaderna för de underbetalda soldaterna en bråkdel av försvarsbudgeten. Jag är inte förvånad om man räknar på vad de värnpliktiga kostar med alla hemresor mm så är de anställda inte mer än 3 ggr dyrare.

Wiseman: Från min horizont, officer i ett markstridsförband, ger värnpliktens avskaffande framtidstro. Varje soldat jag utbildar i framtiden kommer att tjänstgöra i främmande land. Det ger ökad motivation. Om sen yrkesförbanden behövs i vårt närområde eller i försvaret av Sverige så kommer dom kunna lösa det bättre. Ty en yrkesman är fler än tre amatörer.

Anonym sa...
19 januari 2010 04:45  

Efter frivillig ansökan anställer vi de nya soldaterna.
Vi utbildar och övar dem.
Vi sätter ihop dem till förband och övar dessa.
Men sedan verkar de flesta tro att vi med automatik skickar dem utomlands!
Vart då?
Om det inte finns någon mission att skicka dem till vad gör vi då?
Övar och övar?

Både BA01 och FS17 bestod väl av värnpliktiga som efter frivillig ansökan sållats ut för att anställas under en kortare tid,i en viss befattning och för ett specifikt uppdrag??
Så kommer många "skrivbordförband" att se ut även under de närmaste åren.
("skrivbordsförband" är nutidens, papperslösa, namn på pappersförband som bara ligger på datorns skrivbord en kort stund, sedan går de i papperskorgen).

Vad och hur det blir i framtiden ska jag i ärlighetens namn säga att jag inte har den blekaste aning om.
Upplys mig gärna för jag kan just nu inte se några fördelar med korttidsanställda soldater som dessutom måste utbildas.
Varför måste det vara antingen eller?
Båda de ovan nämda styrkorna innehöll ju element från de olika systemen med bra resultat.
Teaterdirektören.

Roger Klang sa...
19 januari 2010 08:57  

Obertan sade:

"Jag är verkligen förespråkare för värnplikt och minns att General Rose sa nåt i stil med att han skulle fixa fred inom en viss tid om han bara fick fler svenskar!"

Roger svarar:

Det var en amerikansk general som var först med att berömma svenskarna för sin professionalitet, enligt boken Bravo, Tango, Noll tror jag att den hette (jag har gett bort den till min svåger, en f.d. svensk FN-soldat, som inte har varit på mission, nu är han småbarnsfar dubbelt opp och avskriven från tjänst), skriven av en f.d. svensk soldat på Balkan. Anledningen till att denna general var så imponerad över den svenska professionalismen var inte soldaternas förmåga i strid i första hand, det var hur de löste uppgifterna utöver det, eftersom många av soldaterna hade utbildning inom många tekniska områden typ elektriker, ingenjör och så. Innan dess hade svenskarna en töntstämpel av de andra nationernas soldater, och hade väl haft det än idag om denne general inte hade varit så generös. Ett tag sprang alla soldaterna omkring i trätofflor på den svenska kontingenten, bara för att vi inte skulle förslösa "utrustningen".

Jag tror förstås att de svenska soldaterna klarar sig bra i strid och att töntstämpeln var oförtjänt.

Roger Klang, Lund Scaniae

Officer 1978 sa...
19 januari 2010 11:51  

@Rune Klang. Personligen föredrar jag duktiga pvsoldater framför duktiga ingenjörer och elektriker när motståndarens stridsvagnar börjar rassla fram.
Under perioden 1939-45 hade snickarna sin givna plats i försvaret eftersom det gällde att bygga och hålla liv i en militär infrastruktur runt om i Sverige men ett kommande krig kanske inte innebär en lång beredskap för Sveriges del utan riktiga strider.
F ö kan jag bara hålla med "Plutch" m fl i att man inte kan dra för stora växlar på BA01. De var inte representativa för det svenska värnpliktsförsvaret.

Carl Gustaf sa...
19 januari 2010 13:02  

"Utan det numerära underlag som värnplikten erbjuder kan man aldrig försvara ett land med Sveriges yta och ringa befolkning."

Precis så är det! Fast inte om man heter Tolgfors, för det nya yrkesförsvarets oövervinnerliga hastighet kan ta ann vilken armé som helst... eller?

Obertan sa...
19 januari 2010 18:07  

PlutC och Rune m.fl:

Jag anser att BA01 och alla andra missioner hittills är väldigt representativa för en värnpliktsarmé eftersom det är precis vad vi har haft hittills! Hur kan man säga att de INTE är representativa för vpl-armé??

Styrkan med en vpl-armé är att vi kan välja de vi vill ha med oss ut i världen. De bästa.
För att kompletteras med diverse beredskapsförband kan man kontraktera soldater som man gjort med NBG, EN, Int jägarpluton mm. Dessa väljs ut ur de bästa vpl som vi har. Precis som man gjort tills nu.

Självklart, PlutC, skulle vi inte ta vilken bataljon som helst o skicka ut. Haubits 77?? Det har vi aldrig gjort så varför ens göra jämförelsen??

Jag anser att vi måste ha både vpl och kontrakterade soldater för att kunna vara trovärdiga uppgifterna att kunna försvara landet samt att kunna lösa internationell tjänst. Alltså både och!

Detta innebär förband av bättre kvalité och förband av sämre kvalité, men vi ska komma ihåg att kvantité också är kvalité. De förband som inte är kontrakterade är mobiliserbara. Precis som förr...
För det är väl inte någon här, handen på hjärtat, tror att vi kan försvara hela landet med IO14???

Detta kommer att kosta men ska vi som sagt vara trovärdiga....

Jag anser att vår militärmakt är till för Sverige i första hand. Och då menar jag att kunna försvara hela Sverige...

Wiseman sa...
19 januari 2010 18:10  

00.19: En större omfördelning lär behöva ske mellan materiel och verksamhetskontona. Verksamhetskontot är redan hårt ansträngt till 2/3 av personalkostnaderna. Ser man på Nederländerna efter vars modell det svenska yrkesförsvaret byggs ökade personalkostnaderna från att vara en 1/3 av försvarsbudgeten (samma som Sverige idag) till att vara nästan 60 %. Samma erfarenheter har andra länder gjort som gjort samma resa. Det skulle förvåna mig om Sverige inte skulle hamna i samma sits.

Allt handlar förstås om hur många yrkessoldater man avser hålla och hur övade de ska vara. Nu talas det om drygt 6000. Grundutbildningen var ju avsedd att ske så sällan som möjligt. Nu blir det inte så p g a den arbetsrätt man inte kommer runt.

Hur mycket ska soldaterna öva? Hur många övningsdygn? När jag gjorde GU för länge sedan hade jag drygt 100 fältdygn. Ska yrkessoldaterna vara mindre i fält än de värnpliktiga var? Naturligtvis kanske fältövningarna kan avta ju längre soldaten varit i tjänst.

Lägg därtill kostnaden för kontraktssoldaterna som åtnjuter högre förmåner än sina yrkeskollegor.

Därefter lägger man på de vanliga påslagen som folk oftast glömmer när man talar löner och personalkostnader, nämligen arbetsgivaravgift, semesterersättningar, OB, traktamenten när soldaten är >5 mil från förbandet, o s v.

Sammanslaget blir det dyrt. Var ska man skära? Fältdygn? Antal soldater? Förmåner? Övningar?

Det blir en riktigt svår ekvation att lösa.

Roger Klang sa...
19 januari 2010 18:32  

Obertan sade:

"Jag anser att vi måste ha både vpl och kontrakterade soldater för att kunna vara trovärdiga uppgifterna att kunna försvara landet samt att kunna lösa internationell tjänst. Alltså både och!"

Rune svarar:

Helt rätt tänkt! Jag är inne på något liknande. Jag menar att vi ska ha kontrakterade soldater för utlandstjänst, simultant med en allmän värnplikt - även om det i praktiken bara är frivilliga som gör den - i en tremånaders grundutbildning. De som sedan känner sig fortsatt motiverade kan bli överförda till hemvärnet, ett modernt sådant! Eller så kan de söka till utbildning som leder till utlandstjänst efter grundutbildningen. Är det realistiskt?

Roger Klang, Lund Scaniae

Anonym sa...
19 januari 2010 20:38  

Som gammal BA01-soldat instämmer jag till viss del i att vår bataljon inte helt och hållet var representativ för det gamla insatsförvaret. Men jag hävdar att det RIKTIGT unika bestod i något helt annat och mycket enklare än allt som sagts hittills.

Vi var alla rätt normala, vanliga människor. Jag hade säkerligen kunnat lösa ungefär samma uppgift ingående i det krigsförband jag tillhörde. Det är måhända inte genomgående för alla, men mitt krigsförband höll mycket hög kvalitet och en helt godtagbar utrutsningsnivå för uppgiften.

Vår utrustning i BA01 var för all del betydligt bättre än 'på hemmaplan', men vi tog med oss bra mycket häftiga grejor vi aldrig använde, medan vi saknade enkla saker som fanns hemma i krigsförbanden.

Jag brukade redan då ofta säga att jag kunnat lösa samma uppgift i m/59, stålhjälm och Ak4/Kpist.

Utan skyddsväst.

Jag hävdar dessutom att ryktet om 'snickare' och 'rörmokare' till viss del är sant, även om det är helt ointressant för utgången av vårt arbete. Vi var där som soldater, gjorde vårt jobb som soldater, och fick beröm för vårt jobb som soldater.

General Rose ville INTE utse oss till sitt särskilda insatsförband för att han var imponerad av våra kunskaper i mellansvensk snickarglädje.

Skillnaden att ha haft ett civilt jobb i sitt liv är måhända att vi som 'icke-yrkessoldater' ofta hade en referensram som ger ett helt annat spelsinne och en förmåga att vända på handen när det gäller att 'läsa' och umgås med befolkningen.

Min erfarenhet är att det militära systemet alltid varit och fortfarande är rätt mediokert på att fostra detta spelsinne - som är avgörande för att lyckas vinna 'hearts and minds' hos befolkningen.

För att vara lite elak har det militära systemet ett spelsinne som rör sig mellan 'hjälm på', 'hjälm ännu mer på' och 'hjälm mest på'. Att läsa läget och riktigt nå fram till lokalbefolknigen är ofta lättare för någon som inte är helt cementerad i en yrkesroll där allt skall vara schemalagt, formellt, inrutat och hierarkiskt.

Ta åt sig den yrkesofficer som önskar. Man kan givetvis inte generalisera.

Jag kan berätta att vi civila lärde oss av det militära (invasions-)systemet att bli bra soldater. Men många yrkesofficerare blev också bättre sådana av att arbeta skarpt med lite äldre halvcivila soldater. Vi 'civila' lärde en hel del av våra chefer att bli bättre ledare genom att gradvis få dem att slappna av från de mest överdrivna och totalt onödiga - ursäkta språket - militära skitnödigheterna.

Militärer har nämligen alltid haft en benägenhet att krångla till saker och ting ibland, vilket en ifrågasättande, distansierad civil ibland kan öppna ögonen för.

Liksom hos Toyota är ordet 'varför' bra att ställa sig då och då.

Och nu kommer jag slutligen till saken; vad var det magiska receptet till att skapa ett riktigt bra militärt förband om det nu varken var urval eller utrustning som avgjorde?

Svaret är enkelt - vår ledning.

Vi hade en chef som var en riktig krigare, som var lojal med uppgiften i varje andetag och som struntade fullständigt i att vara strömlinjeformad för att vinna egna karriärfördelar.

Han skonade heller inte egen personal på uppgiftens bekostnad. Sådant väcker mer respekt och gillande än man kan tro. Om man står för det, är konsekvent och gör det genom att säga 'följ mig!, det vill säga.

Vår Chef vågade ge order och stå för dem även om det innebar att han i värsta fall skickade oss i döden. Vi ställde upp, för vi visste att han inte begärde något han inte skulle göra själv. Men han ställde lika handfast upp för oss soldater när vi gjorde det jobb vi var där för att göra - även om det innebar att vi var politiskt obekväma och synnerligen odiplomatiska.

DET är unikt, har alltid varit det, och var det även även i invasionsförsvaret. Och det är en mycket viktigare utmaning för ett slagkraftigt försvar än frågeställningen yrkes- eller värnpliktförsvar.

/Morgonsur

http://morgonsur.wordpress.com

Plutch sa...
19 januari 2010 20:53  

Obertan: Brigadskyttebataljon 77 är inte ett haubitsförband.

Du fattar inte poängen. BA01 mm är inte represenatativt för värnpliktsarmén iom att den ej bestod av värnpliktiga utan en frivillig elit.

En representativt förband är ett genomsnitt av kvaliteten för en mobiliserad bataljon från samma era som BA01. Den var jämfört med moderna arméer tidigt 90-tal skamligt låg.

Betänk att värnpliksutbildningen skedde på de nyaste materielslagen, vad som fanns i mobförrådet var ofta en helt annan sak för den stora massan av förband.

IO14 räcker inte för att försvara Sverige, men värnpliktsförsvaret som vi skulle kunna krama ur 40 miljarder skulle bli ännu sämre.

Plutch sa...
19 januari 2010 21:05  

Morgonsur: Jag håller helt med dig om chefsskapets förtjänster hos BA01. Det tål att tryckas på i sammanhanget.

Det övriga raljerandet om varför ni var så bra soldater och våra kommande yrkesförband kommer att bli så dåliga är helt enkelt skitsnack.

Nej - yrkessoldater är inte mindre vanliga människor än gossarna på BA01.

Nej - yrkesförband är inte sämre på att samverka med civila, var har ni fått det ifrån?

För att förekomma: Nej - USA är inte dåliga på att samverka med civilbefolkningen. Det har jag aldrig märkt av vid samarbete med amerikaner i varje fall.

Kan ni inte fatta att det handlar om erfarenhet. En gruppchef med 5 år i yrket har mycket mer att luta sig tillbaka på när det blir svåra situationer än en 30-årig väktare som gjorde GU för 10 år sedan ala 90- och 00-talets US-förband.

brigskkomp sa...
19 januari 2010 21:23  

Ang Hemvärnet:
Jag har den senaste tiden fått höra att kvaliteten ska förbättras i Hemvärnet, bl a annat genom 3 månaders direktutbildning av nya soldater. Det övergår mitt förstånd hur detta skall leda till högre kvalitet, och på vilket sätt dessa tremånaderssoldater är mer kompetenta än dagens personal? De flesta i mitt hvförband har 10-18 månaders GU bakom sig, många har genomfört en eller flera missioner (BA/KS/LA/FS, inte Cypern) och flera har BFA- eller RO-anställning med sig i bagaget.

Är dagens officerare så ohyggligt mycket bättre på att utbilda, så att det kompenserar den kortare utbildningstiden och den minskade erfarenheten?
Eller utnyttjas kanske tiden bättre nu när man "har möjlighet" att vårda på utbildningstid istället för på fritid, när fler är förare vilka dessutom kräver längre EU-reglerad och dokumenterad sömn än när "krigets krav" styrde o s v?

Under min GU hade t ex gruppchefer nära 200 fältdygn av totalt 300 dagar. Det blir ca 3600 timmar utbildning/övning bara under fältdygnen. Med reglerad arbetstid som anställd motsvarar det ca 2 års anställning.

Ang vpl eller yrkessoldat:
Huruvida den värnpliktiga soldaten var mer eller mindre motiverade än kommande yrkessoldater beror väl närmast på chefernas duglighet och ledarskapsförmåga. De värnpliktiga jag utbildat har generellt sett alltid varit mer motiverade än kollegorna på min nuvarande civila arbetsplats.

De mindre motiverade soldaterna tog ofta på sig den viktiga rollen att ifrågasätta verksamheten, något som krävs för att utvecklas. Ett framtida försvar med lika många anställda "ja-sägare" som på min civila arbetsplats är inget som jag ser fram emot.

Roger Klang sa...
19 januari 2010 21:31  

Jag antar att det du säger, Morgonsur, är att en organisation egentligen är en samling människor med förmågor, styrkor och svagheter? Och när man arbetar med människor så arbetar man med människor och inte organisatoriska system.

Det kan i och för sig vara sant. Men det organisatoriska systemet skapar möjligheter för att agera, kontra stänger till vägar på andra håll! Las är ett exempel på en stängd väg, även om den lagen inte egentligen är en del av försvarsmaktens organisation, men den kunde lika gärna vara det precis som för alla andra myndigheter och arbetsgivare!

Jag tror att det bästa systemet är en försvarsmakt som har sunda chefer som skapar en sund organisation. Det sämsta som kan hända nu är att FM har chefer som tänker inuti organisationens nuvarande ramar, för det innebär att de inte lever upp till sina föregångare och är mindre stora ledare när vi hade behövt stora oberoende tänkare i en tid av samhällelig förändring och omställning av försvaret. Försvarsmaktens behov av omställning kommer från en kulturell transformering, inte bara det att Sverige blir allt mer etniskt diversifierat utan också att vi etniska svenskar tänker annorlunda idag än på 50- 60- 70- och 80-talet. Det är inte längre acceptabelt för de unga att riskera sina civila karriärsmöjligheter, sitt liv, sin familj, för sitt land eller offra sin fritid ens en gång, utan att bli kompenserad för det. Tillsammans med den yngre halvan av befolkningen så förändras lagarna och företagens regler som skapade förutsättningar för att en man skulle kunna lämna sin arbetsplats för att inställa sig som krigsplacerad på bara några timmar. Vad kom först, hönan eller ägget?

Roger

Rune sa...
19 januari 2010 23:12  

Hmm Vad hade mitt inlägg med mtrl försörjning att göra ?

Personligen anser jag att vi för 15-20 år sedan skulle ha övergått till den Danska modellen att ta ut frivilliga i första hand och lotta fram resten.

-Frivilliga, kommer någon att säga, då får vi inte dom bästa... Nä det får vi inte i dag heller eftersom att ta ut den akademiska och fysiska eliten till värnplikt skulle vara politiskt omöjligt

-Bara arbetslösa droputs och krigsgalningar kommer att bli frivilliga säger någon annan.. Nej inte om det är en merit att ha varit soldat. Det blir det om man fotar ut dom som inte fungerar i grupp, inte kan hålla tider och följa regler.

I en Ny Teknik på 90talet sa Jorma Ollila att det första han tittar på i ett CV är om personen har gått(reserv)officersutbildning, Har han inte det så läser han inte vidare. Vad tror ni det sänder för meddelande till ungdomarna när VDn för Nokia säger något sådant?

Anonym sa...
19 januari 2010 23:58  

@ Plutch

Förmågan att samverka med det civila samhället har nog inte i första hand med frågan 'yrkesförsvar eller inte' att göra. Britterna har nämligen alltid varit oerhört duktiga på det. Amerikanarna har blivit.

Jag tror det är en kulturfråga som har att göra med att Försvaret i Sverige var en ren skolmiljö som kunde köra sina schema- och checklistelösningar och aldrig behövde umgås med det fluffiga civila samhället.

Således kan du lika gärna tolka detta som ett avståndstagande från värnpliktsförsvaret, eftersom livet förmodligen var lite för lätt att leva för många officerare som kunde tillbringa ett helt yrkesliv bakom grindarna med att styra lättformade unga pojkar utan livserfarenhet.

Jag tror som du säger att det blivit bättre, även om jag fortfarande hävdar att det finns mycket att göra. Man skall dock inte ta åt sig för mycket för det. Som jag påpekar finns det många som är jätteduktiga på det. Det gäller att ta till sig av deras förmågor, idéer och kompetens.

Dessutom kan man ju för en jämförelse påtala att försvarets organisationella erfarenhet av ordningshållning i civila samhällen samt därpå följande kontaktskaperi är kort, och att den trots det inte är nämnvärt sämre än polisens, som trots hundra års 'yrkesarmé' inte kan 'hearts-and-minds':a bort den klassiska gerillataktik som utövas i våra förorter.

Så bara för att det kunde vara bättre är det inte kass, eller ens undermåligt.

Jag vet förresten inte var du fått ifrån att jag hävdar att vi var bättre än ett yrkesförband skulle ha varit? Det var nämligen inte alls min poäng. Poängerna är egentligen två; 1. värnpliktsförband behöver inte alltid bete sig som förtappade amatörer och 2. det är egentligen är en mindre intressant fråga vilken anställningsform en soldat har i skenet av betydligt större frågor.

Vad jag vänder mig mot är polariseringen i debatten. Kvalitetsskillnaden mellan yrkes- och värnpliktsförband är inte monumental. Den finns - men det är samtidigt lite 'gungor och karuseller'.

Men visst BLIR naturligtvis yrkessoldater mer kompetenta i sin roll.

Men som i alla yrken är erfarenhet beroende av fler faktorer än anställningslängd. Vissa har ett par års erfarenhet och tio års upprepning medan andra har tvärtom.

Även den 30-årige väktaren kan således vara av värde. Det beror helt på vem han är, vad han har med sig i bagaget och vad han kan idag. Man måste helt enkelt kunna validera kunskap och rekrytera rätt folk - oberoende av formalia.

Jag är personligen fullt övertygad om att Sverige som läget blivit helt enkelt inte har något alternativ annat än att ha ett mindre yrkesförsvar kompletterat av något frivilligt liknande britternas Territorial Army eller USA:s Nationalgarde.

Det viktiga för mig är att man slutar fokusera ENBART på att utbilda tungt beväpnade internationella polisstyrkor och börjar bygga dessa på en grund av svenska krigsförband igen.

I minst brigadstorlek.

/Morgonsur

http://morgonsur.wordpress.com

tnsexton sa...
20 januari 2010 09:29  

Mtp vad som sagts och skrivits om förr, nu och framtiden kom jag, utan några djupare funderingar i övrigt, att tänka på ett gammalt ordspråk:
"När förändringens vindar blåser bygger en del vindskydd medan andra sätter upp väderkvarnar..."
/Peter Hammarberg

Obertan sa...
20 januari 2010 10:38  

@PlutC

Sorry, jag läste fel. Vet inte vad jag fick haubits ifrån.

Jag kanske inte fattar din poäng men jag är helt övertygad om min egna ståndpunkt.

BA01 ÄR representativt för vpl-armé för mig.
De som deltog fick en GU först. Därefter åkte de på mission! Kanske direkt efter GU, kanske efter ett par år med ett civilt yrke emellan.
De var de bästa soldaterna som cheferna tog med sig.
De som inte fick tillräckliga betyg eller som inte ville fick vackert vara hemma och vara en bricka i det nationella försvaret enbart, i våra krigsförband.
Vi skulle aldrig skicka ett renodlat vpl-förband, det är jag naturligtvis medveten om. Men grunden är vpl som medförde både internationell och nationell förmåga.

Jag skulle personligen helst åka ut med soldater som gjort GU och sen varit ute i det civila ett tag. För de har fått en annan syn på livet än en soldat som är 22 och inte gjort annat än övat krig i veckorna och krökat på helgerna... Läs yrkesarmé! För det är de unga utan familj som kommer söka sig till oss.

För mig är blandning bäst, med olika personligheter och kompetenser i gruppen. Men alla ska självklart kunna strida, det är grunden...

Jag anser att en yrkesarmé kommer bli riktigt bra i vissa avseenden men sämre i andra. Samverkan ex. Bara det faktum att man som soldat kan säga att man frivilligt lämnat hemland o familj för att hjälpa till smäller högt i en samverkan med lokalbefolkningen. Det ger respekt. Kontra någon som tvingats dit...
Jänkarna är inte speciellt proffsiga i samverkan enl mig. För lite ödmjukhet. Min erfarenhet. Och den är stor i det fallet.

@morgonsur.

Tror inte heller att General Rose var intresserad av snickarkompetensen, men det grundläggande var att soldaten hade en mognad, erfarenhet och en livssyn som inte alltid en yrkessoldat har. En vilja att göra nytta.
Yrkessoldater kommer inte att vara de vassaste knivarna i lådan. Såvida vi inte vill att denne BARA ska kunna hantera sitt vapen...

Ska vi kunna försvara hela vårt land = krigsförband = brigader = vpl.
Komplettera med kontrakterade förband som kan vara insatsberedda med kort varsel till utlandstjänst och andra uppdrag som ställs på oss av politiker.
Jag vet att detta kommer kosta men frihet kostar...

Yrkesarmé kommer kosta för mycket i förhållande till numerären det ger!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade