Kungligt föregångsmannaskap (uppdaterad 4/1 17.15)

Få ifrågasätter vikten i modernt ledarskap av att man som chef visar sitt föregångsmannaskap för sina underlydande, att man uppmärksammar dem i svåra stunder och att man "ser" individen. Var och en ska känna en personlig relation till sin förman. Föregångsmannaskapet innebär också att man ska dela de bördor de underlidande har och deras situation. Att chefen gör samma sak som sina underlydande bidrar till en god moral. Allt detta är väl känt och efterlevs oftast bland landets officerare.

Sedan finns det ett antal karaktärer, ofta ovanför den egna nivån, som betyder lite extra mycket och som man omedvetet anstränger sig lite mer för. Att bli "sedd" av dessa formella, men ofta även informella ledare, betyder ännu lite mer för dem på lägre nivåer. Som exempel på de mer informella kan nämnas chefen för första bosnienbataljonen, Ulf Henricsson, vars status Morgonsur säkert kan vittna om. Som exempel på de mer formella kan nämnas försvarsminister, regeringschefer, samt just statsöverhuvuden.

Jag tror inte jag är ensam om att sakna ett kungligt deltagande, mer eller mindre aktivt, i de svenska militära utlandsinsatserna. Såväl Hans Majestät Konungen, som Hennes Kungliga Höghet kronprinsessan har för flera år sedan besökt Kosovo.

Jämför man med andra oss närstående nationer ser man ett stort kungligt deltagande i ländernas militära operationer, oftast i form av att just besöka och moraliskt stötta soldaterna på plats. Senast i september besökte den norske kronprinsen Haakon de norska soldaterna i Afghanistan för att på plats informera sig om läget. Storbritannien har förmodligen den starkaste traditionen i modern tid av kungligt militärt deltagande. Prins Andrew deltog som helikopterpilot i Falklandskriget under sin 21 år långa militära karriär. Brodern prins Charles besökte tidigare brittiska förband i Irak och nu senast deltog som bekant prins Harry i Afghanistan som forward air controller. Även H M Konungens far, prins Gustaf Adolf, var flera gånger på frontbesök och statsuppdrag i Finland under Fortsättningskriget.

Till önskelistan för nästa ligger alltså att det svenska kungahuset mer aktivt uppmärksammar de svenska internationella militära insatserna, allra helst på plats. Precis som en av bloggens kommentatorer förslog härom veckan, skulle det vara utmärkt lämpligt att H K H prins Carl Philip med sin marina grund- och officersutbildning, deltar i nästa marina insats i vattnen utanför Somalia. Precis som gästskribenten Borneo också flera gånger föreslagit, skulle det vara av mycket högt symbolvärde att medaljceremonierna för hemkomna utlandsförband förrättades på Yttre Borggården i samband med vaktavlösning, samt att medaljerna delas ut av någon ur den kungliga familjen. Ovanstående skulle höja insatsernas status i såväl allmänhetens som deltagarnas ögon.


Jag blev förstås inte ett dugg förvånad över att varken soldaterna i Kosovo eller Afghanistan fick ministerbesök under julen. Hur kul är egentligen en jul i Afghanistan?


Naturligtvis lovvärt, men kanske inte så oväntat att kungafamiljen startar ett barnforum. Kanske är det så att man kan göra ännu mer för Sverige, i tiden?

Aftonbladet, 2
SvD
DN
Expressen, Kungens jultal
Sydsvenskan



Uppdatering 4/1 17.15: Mil.se publicerade just en artikel om att HKH Kronprinsessan med fästman besökt FS 18 under dagen och gårdagen, vilket media snabbt snappade upp. Ett bra initiativ av Hovet!

Jag uppskattar också den goda smaken att först i efterhand publicera nyheten om besöket, vilket kanske vissa medlemmar av Regeringen kan lära av. Kungligheter och regering är oerhört högt värderade mål för motståndaren och sätter inte bara sig själva i fara om besöket offentliggörs i förväg utan även eskorten och framförallt tredje man. Motståndaren har upprepade gånger visat att han inte tar någon som helst hänsyn till om civila stryker med, snarare tvärtom. Varken en förlust av personer med VVIP-status eller dödade civila stärker ISAF:s ställning i Afghanistan.

22 kommentarer:

Gustav Wasa sa...
25 december 2009 kl. 22:26  

Som alla välinformerade läsare av Svensk Damtidning vet, så besökte kronprinsessan Mary nyligen de danska trupperna i Afghanistan. Hennes man kronrprins Fredrik gjorde sammalunda för ett år tidigare.

http://svenskdam.se/2009/12/kronprinsessan-mary-pa-hemligt-besok-i-konfliktdrabbade-afghanistan/

Anonym sa...
25 december 2009 kl. 22:36  

Trist att han inte ens nämnde att vi borde skänka en tanke på de soldater som befinner sig utomlands för Sveriges sak.

Wiseman sa...
25 december 2009 kl. 22:50  

22.36: Det gladde mig att man vid julkonserten i Slottskyrkan i morse bad för våra svenska soldater utomlands.

Anonym sa...
26 december 2009 kl. 00:00  

Om ni ej vill se hela julkonserten kan ni spola fram till ca 44:30..
http://svtplay.se/v/1825861/kungahuset/julkonsert_i_slottskyrkan

Fint att insatsen i Afghanistan så tydligt lyftes fram.

/Henrik

Fältmarskalken sa...
26 december 2009 kl. 09:09  

Detta är i sanning tänkvärda ord.

Min åsikt är att Konungen åter bör inta den hävdvunna och självklara positionen som högste befälhavare för vår krigsmakt. Sedan politikerna, allt sedan 1920-talet, mer och mer tagit över ledningen av rikets krigsmakt har problemen bara växt. Här är dags för förändring.

I nuvarande situation torde det dessvärre vara så att Hans Majestät av politikerna icke ges möjligheten att besöka sina trupper i Afghanistan, vilket är högst beklagligt.

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet.

Anonym sa...
26 december 2009 kl. 11:13  

God fortsättning Wiseman

Nu är det väl så att det nuvarande Kungahuset helst skulle vilja slippa bli förknippade med FM...

Det är ju (eller har i alla fall inte varit) riktigt PK...

Tror nog inte att vårt nuvarande Kungahus skulle ta upp denna tråd om de inte behövde...

Eller ?

Lennart sa...
26 december 2009 kl. 15:09  

Where have all the soldiers gone????........
When will they ever learn?

Anonym sa...
27 december 2009 kl. 02:09  

Wiseman har en bra poäng.

Jag firade jul i Afghanistan 2005. Vi fick ett fint svenskt julbord på julaftonen, det var mycket uppskattat. Några enstaka julklappar från den svenska försvarsmakten LOTTADES ut bland soldaterna, vilket kändes lite pinsamt.

Dock fick jag förmånen att dagen därpå fira med den brittiska kontingenten som jag då tillhörde. Tidigt på dagen började firandet med diverse upptåg och lekar som alla fick delta i. Alla soldater, även de utan brittisk uniform, fick efter jullunchen en julklapp av den brittiska försvarsmakten (med sponsrat innehåll). Trots att jag inte riktigt uppskattade den tidning med barbröstade kvinnor som medföljde, så kunde jag ändå känna att tanken var god. (Som när den ensamma änkan Lisbeth Blomkvist öppnade sitt paket och med tårade ögon betraktade en flaska Aqua Vera i sagan om Karl-Bertil Jonsson, hehe.) Värdegrund existerar inte i de brittiska styrkorna, men det får man ha överseende med som "gästarbetare". Alla fick ändå något litet bevis på uppskattning för sin insats.

Jag tycker egentligen inte att kung eller ministrar tillför något i själva insatsområdet med sin närvaro, tvärtom stör de insatsen med de extra resurser som tas i anspråk från den egentliga uppgiften för att höja säkerheten kring deras personer. Däremot skulle nog kungen, försvarsministern eller någon annan regeringsrepresentant vara mycket uppskattad om den närvarade vid medaljeringen i samband med hemkomsten. Justitieministern närvarar ju vid examinationen av poliser i Stockholm varje år.

Snälla Fältmarskalken, du lever i sagolandet Narnia. Väx upp. Sverige är och förblir en demokrati (om än konstitutionell monarki). Politikerna har vi själva valt. För att fritt citera ur Obamas Nobeltal: det har ännu inte hänt att två demokratier krigat mot varandra.

/Carro

Anonym sa...
27 december 2009 kl. 11:44  

Det är en bra reflektion som faktiskt belyser en av grundskillnaderna mellan Sverige och andra länder.

Exempelvis tänker jag på filmbilderna av Prins Harry som skjuter på talibaner med kulspruta i Afghanistan.

I England höjde det prinsens status enormt men i Sverige skulle det kanske ha orsakat ett ramaskri om vi hade sett motsvarande bilder på prins Carl-Philip?

Skillnaden är förstås att varje brittisk generation i mannaminne har tvingats strida på olika platser världen över.

I Sverige har vi rakt motsatt självbild, nämligen av ett land som absolut inte krigar.

Vårt nya internationella insatsförsvar innebär att vi måste ändra den självbilden allra snarast men det kommer förmodligen inte att gå snabbt eller smärtfritt.

För egen del är jag övertygad om att kungen känner ett stort personligt engagemang för våra soldaters villkor.

Däremot kan det nog vara svårt för honom att agera i det politiska klimat som vi har i Sverige.

/Kompis

trött yrkesofficer sa...
27 december 2009 kl. 14:32  

Citerat från mil.se angående insatsen i Kosovo:

"Arméinspektören, Berndt Grundevik landade på juldagen och klev rätt in i verksamheten på Muddy Mess för att delta i ordinarie Fredagsquiz. Det gick mer än bra i frågesporten för Team Grundevik och laget tog en andraplats."
http://www.mil.se/sv/Internationella-insatser/Kosovo--KFOR/Nyheter/Jul-pa-Camp-Victoria-/


Bra där, Gen Grundevik!
Det börjar likna nåt!

Anonym sa...
27 december 2009 kl. 15:06  

För den som vill se prins Harry skjuta ksp: http://www.youtube.com/watch?v=7pNu1yfviTM

Anonym sa...
27 december 2009 kl. 15:57  

Enligt säker källa så har GIM Anders Grenstad visat flagg och klivit fram som den ledare av rang han är. Att se sina kommande krigare och sjömän i ögonen och hälsa dem lycka till inför kommande operation är stort. Detta genomfördes i Karlskrona innan jul.

God Jul
Lead by exampel

Anonym sa...
27 december 2009 kl. 17:23  

Kompis, du har så rätt. Det går inte att jämföra oss med Storbritannien.

Militärer står nästan lägst på statusskalan i vårt land. Sveriges genom historien fega inställning till konflikter har måhända räddat oss från krig, men vi är totalt ryggradslösa inför resten av världen.

Tillbaka till huvudfrågan. Vad är det egentligen som hindrar kungen från att åka? Han är ju general! Jag tror ändå att folk vill se att kungligheterna jobbar lite "på riktigt" för apanaget, i verkliga krishärdar.

De två riksdagspartier som kan tänkas klaga om Kungen åker till Afghanistan vill ju inte se någon kung över huvudtaget och vill dessutom avsluta Sveriges insats där. För dem är kungen kontroversiell enbart genom att existera, detsamma gäller insatsen i Afghanistan.

Maskinisten sa...
27 december 2009 kl. 21:51  

Ärligt talat, vad f..n gör vi i Afganistan??? den frågan får våra politiker svara på, för mig är den den hittils helt obesvarad. Dock är det så att de ungdomar som vi skickar ut på uppdrag skall äras för at de fullgör vad Svenska riskdagen beslutat.Om det förbättrar läget så är det helt OK att skicka fram HKH Kungen eller av honm närstående personal med kunglig status.

Plutch sa...
28 december 2009 kl. 10:37  

Maskinisten:

Vi skall med FN-mandat i ryggen hjälpa Afghanska myndigheter, polis och militär att bekämpa motståndet mot den nuvarande regimen. Det är ISAFs uppgift och det vi skall göra där nere. Bekämpa uppror. Vi kommer antagligen misslyckas men det är helt ointressant för vår insats varande eller inte.

Sen är resten semantik och ordvrängeri för att blidka PK-människor och mjukisfascister.

Det är ett val mellan kolera och matförgiftning, där Talibanerna representeras av koleran och den otrevliga magsjukan är den korrupta nuvarande regimen. Jag väljer hellre matförgiftningen framför koleran? Vad gör du?

Maskinisten sa...
28 december 2009 kl. 11:30  

Problemet är att det egentligen inte existerar något som heter Afganistan. Löst sammanhållna klaner, religiösa grupper och feodala herrar i naturligt avgränsade dalar utgör inte någon helhet som kan benämnas självständigt land i vår västeuropeiska mening. Men viss framgång har dock dessa löst sammansatt grupper kunnat enas när det gäller att bekämpa främmande arméer som dragit fram genom området, vanligen har dessa arméer nedkämpats på ett ganska pinsamt sätt. Om vi vill begrava den lilla rest som finns av Svenskt försvar i detta avlägsna bergsland, så har vi nog satsat alldeles rätt. Men om vi vill ha något at säga till om hemma i Europa så bör vi nog överväga andra prioriteringar. Det svenska försvaret på hemmafronten är numera endast att betrakta som ett skämt om det skulle bränna till ordentligt, därav min tveksamhet till att vi plöjer ner oss i Afganistan

Anonym sa...
28 december 2009 kl. 14:25  

Kungen har egentligen en enastående viktig roll i samhället. Vårt politiska system gör att de folkvaldas perspektiv ofta blir mycket kort, sällan mer än fyra år framåt. Nödvändigheten att vinna stöd hos mittenväljarna gör också att politiken blir allt mindre konstruktiv och alltmer populistisk och tillrättalagd.

Kungen, som inte behöver vinna några val, kan reflektera över en mycket längre tidsperiod, både i det förflutna och i framtiden. Kungen kan således använda sin unika ställning för att föra fram viktiga frågor som drunknar i partipolitikens vardag.

Problemet är just att det är så många som inte vill låta kungen utföra den rollen och att det alltid finns ett politiskt tryck på monarken att inte säga något om viktiga frågor, vilket är synd. Kungen och kungafamiljen har faktiskt en stor betydelse för att uppmärksamma att det finns människor i även i Sverige som har det svårt och som behöver hjälp. Kronprinsessan Victorias fond för barn med kroniska sjukdomar är ett exempel, liksom kungens äkta omtanke om de arbetslösa i sitt jultal.

I ett läge där Afghanistaninsatsen är politiskt kontroversiell med riksdagspartier som är stark emot, så tror jag att det troligen finns ett politiskt tryck på kungen att inte åka till Afghanistan eftersom det skulle kunna uppfattas som ett politiskt stöd för insatsen som då går stick i stäv med vissa demokratiska uppfattningar. Det är rent nonsens, förstås, och jag är helt övertygad om att ett eventuellt kungligt besök skulle bli mycket uppskattat. Men svenska folkets inställning till monarken är inte riktigt logisk eller sund i alla lägen.

/Kompis

Plutch sa...
29 december 2009 kl. 00:50  

Maskinisten: Det finns en stark afghansk nationalkänsla. Det är ingalunda så att Afghanistan är en papperslösning. Men lojaliteterna och variablerna i det afghanska samhället är enorma. Det finns en stark nationalkänsla, men den brottas med klanlojaliteter och mycket, mycket annat. Det finns ingen afghan som vill splittra landet. Dessutom är byarna med olika etniciteter spridda över hela yran.

Att våra militära styrkor enkom skall användas för territoriellt försvar är ett hittepå från 1900-talet. Militär verksamhet är en del och en förlängning av politiken. Vi når bäst effekt (kanske inte invasionsförsvarseffekt märk väl) av deltagande i ISAF och andra åtaganden som NBG mm.

Sen håller jag med om att försvarsförmågan är för dålig och stridskrafternas numerär för låga. Men att väga det mot internationella åtaganden är fel. 1900-talets introverta fösvarspolitik är äntligen över. Låt Sverige agera i världssamfundet för f...

David sa...
29 december 2009 kl. 13:03  

Carro: Du (och Obama) får nog specifiera vad som menas med demokratier. Vilken sorts demokratier för inte krig med varandra... för det finns en del undantag. Sedan kan man ju fråga sig varför "demokratier" kan anfalla och bomba ihjäl civila i länder som inte uppfyller våra krav på demokrati, men inte mot andra demokratier. /David

Anonym sa...
29 december 2009 kl. 13:36  

Föregångsmannaskap kommer vi att få se prov på vid det kungliga bröllopet.
Då kommer väl HKV med reservare
(ca 2000 st)att bilda den största delen av "häcken".
Den blir både fyllig,omväxlande och glittrig..
Skulle inte detta räcka finns det fler förband och skolor i Stockholmsområdet som kan fylla på.
I nödfall kan säkert HV ställa upp med några "gapfillers".
Vi ska väl inte behöva skicka folk från övriga delar av landet för att fylla upp en liten "häck" på 3000 man?
Teaterdirektören.

Kaptenen sa...
29 december 2009 kl. 17:23  

Fast hela resonemanget är ju ett bra exempel på dåligt ledarskap. Vi unga får lära oss att ifrågasätta och inte
"bara lyda order" utan också analysera vad ordern innebär.

Samtidigt står höjdarna och beklagar sig för oss när de berättar om kommande nedskärningar och besparingar "vi lyder bara order från regering och riksdag"...lyder order alltså...

Bernt Grundevik har ju också ett ovanligt korkat inlägg, till och med frö Grundevik, i senaste numret av officerstidningen. Andemeningen är ungefär "om du inte gillar det nya försvaret - så säg upp dig". Intressant att en sådan ställningspunkt kommer från någon som snart går i pension och således slutar...:-)

Vad menar jag med ovanstående? Jo varken, politiker, kungahus eller höjdare på HKV agerar som de själva säger att vi ska göra.

Michael sa...
4 januari 2010 kl. 17:14  

http://www.mil.se/sv/Internationella-insatser/Afghanistan--Isaf/Nyheter/Vi-ar-manga-som-uppskattar-ert-viktiga-arbete/

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade