Högkvarteret kritiseras för sin storlek

och det är ju inte första gången. Nu är det tre moderata försvarspolitiker som står för kritiken.

Som vanligt tycker jag att de skjuter på fel mål. Visst är HKV en stor koloss (stort HKV - stor bild), men är de tre politikerna och andra kritiker egentligen medvetna om vad HKV innehåller och varför det ser ut som det ser ut? Jag är tveksam. För ett tag sedan kritiserades t ex HKV av Allan Widman som jämförde med de övriga nordiska länderna som har betydligt mindre försvarshögkvarter. Skillnaden är att i de andra länderna har man inte integrerat de taktiska staberna i försvarshögkvareret, vilket gjorts i Sverige. I Sverige har också Försvarsmakten blivit så liten att alla lägre staber (militärområde, militärdistrikt etc) har försvunnit och istället leds nu hela Försvarsmakten centralt från Stockholm.

Att tillsätta en utredning för att utreda HKV:s storlek kan snarast komma att bli ett självmål, såvida man inte på klassiskt manér från början bestämmer vad utredningen ska komma fram till. För några år sedan gjordes en utredning av HKV för att man skulle kunna banta organisationen. Den kom fram till att det faktiskt saknades personal i HKV och så kan det mycket väl vara.

Oavsett om vi har 10 krigsförband eller 100 krigsförband ska de ledas på samma sätt. Bottenplattan i staber bli exakt densamma och antalet personer i ledningen ökar inte mycket i förhållande till antalet förband.


Om jag verkligen ska kritisera HKV:s organisation för något, är det två saker.

För det första, anser jag att det är riktigt korkat att vi har all ledning, från taktisk nivå och uppåt, samlad till en och samma plats ovan jord. Efter 9/11 blev det snabbt tal om att flytta ut insatsledningen och de taktiska kommandona till Uppsala. Först skulle man vara ovan jord för att sedan efter ombyggnationer hamna under marken. Av detta blev det inte mycket. Tydligen var det inte roligt att pendla till Uppsala från Stockholm, så att istället för att flytta ner i berget (kallt och fuktigt), flyttade man tillbaka till Stockholm igen.

För det andra, sker alldeles för lite samverkan mellan avdelningarna i HKV. Det är alldeles för påtagliga stuprör.


För att som artikelförfattarna gör, ge sig in och prata hockey: "Tänk att ha ett hockeylag med 20 spelare – och minst lika många ledare? Det är inte sunt."

Frågan är snarare hur sunt det är att ha ett hockeylag med två spelare och lika många ledare, spela match varje dag med utrustningar som gått i arv i familjen i generationer, och på givet tecken från lagets ägare ska laget på ett års tid kunna spela A-landskamp med fulltaligt lag?

Försvarsmakten är ett landslag som när helst beslutsfattarna så bestämmer ska kunna spela match i högsta serien och i den matchen får man inte förlora. Man går inte från att aldrig ha stått på skridskor till att vinna landskamper på ett år. För våra hockeyhjältar tar det minst 15 år och så är det även med militära chefer. Soldater utbildar man på något år, men vem ska utbilda dem och framförallt, vem ska leda dem?


Nej, det är inte HKV som är för stort. Det är antalet förband som är för litet. Slutligen glömmer politikerna gärna en sak. Det är betydligt mer resurskrävande att som idag leda insatta förband dygnet runt, än att som förut leda produktionen av fredstida förband.

Ska nu försvarspolitikerna ge sig in och kritisera verksamheten, tycker jag att de kan börja med att ta itu med varför vi årligen ska lägga 2,3 mdr kr för lokalhyror, medan det danska Forsvaret endast lägger 120 milj DKK. Förmodligen är de inte ålagda att betala "marknadshyror" för anläggningar som varit helägda av organisationen sedan århundraden. Och det är inte något Försvarsmakten har hittat på utan det är en politisk styrning.


Det är också riktigt kul att notera att även dessa moderata riksdagspolitiker har lagt märke till (förmodligen uppmärksammats på) att man helt plötsligt avser kapa Hemvärnet till 13 000 man. Antingen läser de officerstidningen eller också har några av besöken från riksdagens ip-adresser fått sin förklaring (förmodligen det första...).

14 kommentarer:

Staffan Strömbäck sa...
4 januari 2009 kl. 12:24  

Klokt skrivet.

Wiseman sa...
4 januari 2009 kl. 12:37  

Jag tänkte precis gå in och kommentera samma sak på din blogg, när det trillade in ett mail om en kommentar :)

Anonym sa...
4 januari 2009 kl. 13:07  

Ett oerhört bra blogginlägg!

Anonym sa...
4 januari 2009 kl. 13:27  

Håller med såklart men det är trots alla metaforer i världen helt omöjligt att förklara detta för folk. Heder för ett tappert försök.

Oavsett detta så kan jag dock med viss insyn i verksamheten bli lika förvånad där som när det gäller FMV och framför allt:

Det längre avståndet från kärnverksamheten.

Många använder sig av sin befattning som en karriärsprångbräda och otaliga är de projekt, möten och roadmaps för saker som sedan stryks. Folk är duktiga på att skapa sina egna arbetsuppgifter. Jag är naiv och tycker inte man skall behöva skapa sina egna arbetsuppgifter utan allt bör sker i en aura av Försvarsmaktens officiella ledningsmetod Uppdragstaktiken där allt skall vara kristallklart med eget svängrum som underlydande.

Wiseman sa...
4 januari 2009 kl. 14:48  

Magnus: Jag håller med dig.

Det sorgliga i kråksången är att trots att det är det reglementerade sättet att leda i Försvarsmakten, att det står i alla doktriner att det är det enda sättet att leda, leder inte HKV Försvarsmakten med uppdragstaktik... Det gör mig lika förbannad varenda gång jag läser en ny doktrin eller ett nytt taktiskt reglemente.

"Försvarsmaktens ledningsmetod är uppdragstaktik.... En konsekvent tillämpad uppdragstaktik är avgörande för att kunna exploatera
manövertänkande till fullo och möta kraven på både samordning
och flexibilitet i krigföringen." Från Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin.

Anonym sa...
4 januari 2009 kl. 21:09  

Jag förstår inte riktigt följande mening:
"Det är betydligt mer resurskrävande att som idag leda insatta förband dygnet runt, än att som förut leda produktionen av fredstida förband."

Visst kräver det mer att leda 24/7 än under kontorstid, men vi har ju faktiskt haft förband "insatta" i internationell tjänst sedan 50-talet, med den skillnaden att de var bra många fler innan "insatsförsvaret". Under invasionsförsvarets tid bedrevs skarp tjänst under dygnets alla timmar, också det i större omfattning än idag.

Men det är klart, nuförtiden måste man ju ha någon i beredskap för att dementera och sprida desinformation.

Wiseman sa...
4 januari 2009 kl. 22:30  

E: Haha, jag håller med dig...

Visst leddes det verksamhet förr dygnet runt, men med undantag av Balkan (och Kongo förstås, men där var kommunikationerna betydligt sämre så det gick inte att lägga sig i lika mycket) är dagens insatser mer komplexa och med högre krav på politisk styrning.

Mycket av den tjänst som bedrevs dygnet runt (olika former av incidentberedskap etc) under de gamla glada dagarna bedrivs fortfarande dygnet runt, men den kräver inte lika mycket ledning från HKV som de internationella insatserna.

Det blir kanske lite missvisande också att jag skrev dygnet runt som jag skrev då jag också menade att det sker en hel del planering runtom själva insatserna också från HKV:s sida. Den planeringenen sker ju oftast inte dygnet runt, men det sysselsätter en hel del personal.

Anonym sa...
4 januari 2009 kl. 23:42  

Insatserna leds väl från sina respektive HQ, inte från HKV på Lidingövägen?

Därmed inte sagt att det inte behövs ett effektivt HKV med 24/7-bemanning och jourverksamhet. Men operativ ledning av internationella insatser från svenskt HKV känns bakvänt på något vis.

Wiseman sa...
5 januari 2009 kl. 00:03  

Leffe: Visserligen, men så vitt jag vet ger man aldrig full command eller operational command till den internationella stab som leder operationerna, vilket gör att det ständigt måste finnas viss ledning i Sverige. Jag förenklade också verksamheten ner till begreppet ledning. I många fall rör det sig om ren support också, när det gäller hur man ska handskas med vissa ordrar, underättelser, materielproblem.

Anonym sa...
5 januari 2009 kl. 01:56  

Dags att avskaffa pinsamheten det Svenska försvaret.
Vad ska de grönklädda gossarna försvara? Sverige håller på att falla sönder, vilket tydligt kan ses i våra förorter.
Det som förut endast sågs i Sthlm och Malmö kan nu ses i varje residens ort och snart i varje småkommun.
Den bittra sanningen är att Sverige kommer segla upp som ett säkerhetspolitiskt hot för resten av nordeuropa om inte alltför många år, när statsmakten tappat kontrollen och den civila oron är allmänt spridd.
Idag Rosengård, imorgon din bakgård.

Anonym sa...
10 januari 2009 kl. 14:47  

Återigen ett mycket insiktsfullt inlägg och diskussion. Tänk om våra beslutsfattare (Riksdag/Regering/Fö/ÖB/HKV) tog del av detta och förstod det konkreta värdet av den information som redovisas... Se min kommentar till detta inlägg.

Behovet av professionalism på alla nivåer, även myndighetsledningen (Fö/ÖB/HKV) är mycket stort. Det räcker inte med en professionell insatsverksamhet. Se även min kommentar under pseudonymen "Mångordig" till detta inlägg.

Från Försvarsbloggen hämtar jag följande kommentarer, vilket också anknyter till den aktuella debatten om Försvarsmaktens informationstjänst:

"Däremot finns det en koppling mellan behovet av ledningsresurser och verksamhetens omfattning och komplexitet. Ledningsresurserna har successivt reducerats och ledningsorganisationen har plattats till. Samtidigt har bara volymen verksamhet reducerats, dock inte omfattning/bredd eller komplexitet. Ledningsbehovet har snarare ökat i och med ominriktningen av Försvarsmakten, som sker samtidigt som "gamla" ledningsverktyg i form av inarbetade processer, regelverk, handböcker med mera blivit oanvändbara på grund av tidigare omorganisationer av ledningsstrukturen. Inte nog med att vi behöver "reparera" och uppdatera ledningen för att passa en plattare organisation, med mindre ledningsresurser men lika stor bredd och komplexitet i verksamheten - dessutom ska vi styra om hela skeppet i en helt ny riktning. Verksamheten får nya mål och nya förutsättningar för sitt genomförande, t.ex. kortare ledtider för att skapa förmågor, vilket innebär nya sätt att jobba, nya ledningsbehov och nya behov av stöd inom verksamheten.

I det läget så behövs det folk som arbetar med att utveckla det stöd och den ledning som verksamheten behöver för att få arbetsro och kunna genomföra sina uppdrag effektivt. Det är få som har fått den uppgiften... Istället läggs all energi och allt fokus på väsentligheter som informationstjänst/internpropagande, FM värdegrund, HBTQ-frågor med mera. Frågor som en organisation i balans möjligen kan ta sig lyxen att driva. En organisation som kan lösa sin huvuduppgift och kärnverksamhet, som i min värld också inkluderar att vara en kompetent myndighet. Förutsättningar för en kompetent insatsverksamhet skapas i en kompetent myndighet av en förhoppningsvis resursoptimal och kompetent ledning.

Innan man informerar (propagerar till) personalen kanske man ska skapa något att informera om, istället för att propagera visioner utan att lyfta ett handtag för att omsätta visionerna i realitet. Propaganda till medarbetare lär inte lösa biffen. Det gör bara medarbetarna förbannade.

FM ledning och omrinriktning är ett ledningsproblem och kräver ledningsarbete.

En ledning innehåller ju inte bara chefer på fina ämbetsrum som sitter och bestämmer och låter andra arbeta. Den bör också innehålla handläggare ("ledningsarbetare") som arbetar med att utveckla och genomföra ledning, t.ex. för att ta fram processer och handböcker som stöder verksamhetens genomförande inom olika områden. Hur ska det i praktiken gå till för att hela maskinen Försvarsmakten ska fungera effektivt och friktionsfritt?

Därvidlag tycker jag det är uppenbart att resurserna inte har räckt till, även om det med fog kan ifrågasättas om nuvarande resurser utnyttjas på rätt sätt. Behovet av resurser behöver inte vara liktydigt med antal stabsmedlemmar utan kan också handla om att ha rätt kompetens på rätt plats. Oaktat vilket så är det inte gratis, och ytterligare besparingar i ledningsorganisationen just nu leder sannolikt till ett ännu större förfall, till skada för verksamheten...

Det är inte storleken som har betydelse...mer viktigt är hur du använder den."

Anonym sa...
10 januari 2009 kl. 15:16  

Komplettering:

Som konkret utsaga för att illustrera bristerna och behovet av en utvecklad kompetens och förmåga hos myndighetsledningen - politisk ledning såväl som inom HKV - så hänvisar jag till inlägget Off the shelf eller ej - materielprocessen.

Generaliseringar och förenklingar i lednings- och beslutprocessen kan möjligen förlåtas hos den politiska ledningen. De är trots allt endast lekmän. Dock bör HKV se sig som mer kompetenta än lekmän och utöva en betydligt mer konkret och professionell ledning. Det förväntas trots allt av alla andra att den högsta militära ledningen är experter på den militära verksamheten. HKV måste kunna ta sitt ansvar att kunna leverera logiskt underbyggda och sakliga underlag till den politiska beslutsprocessen. Vem annars skall svara för detaljkunskapen och förståelsen för FM komplexa verksamhet? Det finns ju inte längre några ledningsorgansationer under HKV med helhetssyn och helhetsansvar i olika frågor! Nu kan inte HKV glida omkring i politikdimman längre och tro att fördelningsstaber och taktiska kommandon ska göra grovarbetet. Dessa har man lagt ner och uppgifterna har flyttats till HKV. Dags att ta konsekvenserna. Ärmarna måste kavlas upp och konkret arbete utföras.

Är HKV för stort? Ja, i förhållande till vad de presterar, men om output från HKV vore i paritet med behoven och kraven på en kompetent myndighetsledning, så är det knappast överdimensionerat - snarare tvärtom. Just nu borde det krävas relativt stora ledningsresurser.

Detta är min högst personliga åsikt.

Ursäkta, Wiseman, om jag tar mycket utrymme på din blogg för mina åsikter.

Med vänliga hälsningar
/Peppe

Wiseman sa...
10 januari 2009 kl. 15:27  

Det gör du definitivt inte Peppe!

Exyoff sa...
22 februari 2010 kl. 18:48  

HKV STORLEK
Utifrån vilka kriterier skall man bedöma en stabsorganisations storlek?
Det borde vara av vikt att klara ut detta innan man kritiserar storleken.
Organisationen av olika stabs/ledningsnivåer i krig har ju sällan kritiserats utan vilat på en stor erfarenhet från många genomförda krig.
I fred däremot har förmågan att rätt avväga stabers storlek (särskilt i Sverige) lämnat mycket övrigt att önska. Jag har följt stabsorganisationer och ledningsnivåers olika utvecklingsstadier under 35 års tid i FM. Kriterium nummer ETT har alltid varit att behålla/skapa så många ledningsnivåer som möjligt och se till att inga officerare behöver lämna staberna. Däremot kan civila gärna avvecklas. Kriterium nummer TVÅ har alltid varit att döpa om alla enheter och flytta om dom samt påstå att nya uppgifter tillkommit. Någon trovärdig kvalitetsutveckling har tyvärr aldrig någon lyckats göra inom HKV (trots tappra försök) så därför har denna metodik kunnat leva sitt eget liv . Kvalitetsbristerna blir än större och bestående också beroende på den inavel i befordringsgången som förekommer. Ni vet det här med "kliar du min rygg så...."
Det finns således inte någon på Fö som i kvalitetstermer kan bedöma om det är en rimlig organisation HKV har samt om våra ledningsnivåer är de optimala.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade